Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Torkan.—En svensk-amerikan.—En nysvensk.—Ett svensk-amerikanskt hem.—Orlofssedeln.—Gamle valsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af svensk-amerikanerna, men man glömmer att friheten
att utveckla sig, det därmed förenade ansvaret
samt det ofta oförutsedda direkta behofvet möjliggjort
en själfbildning, som för sin ägare är af vida
mera praktiskt värde än pedagogiskt plugg.
På samma gång är det ett vackert bevis på
medfödd intelligens hos ett folk att endast fordra
tillfälle till så väl andlig som materiel utveckling.
Alltnog, Nils Månson hade kommit sig före och,
om icke precis rik, så var han dock sin egen herre
och i goda ekonomiska omständigheter.
Den första stora kampen var öfver och framtiden
syntes ljus. Den vackra farmen var väl ordnad
och skött. Redan tidigt hade han kommit
underfund med präriejordbrukets hemligheter och,
som han drog fördel häraf, hade torkan ofvannämnda
år icke skadat honom värre, än att han kunde
tåla vid det.
Man hade hunnit in i Augusti månad, och Nils
Månson och hans gumma voro på hemväg från
staden. Kvällen var brännande het, och de feta,
flämtande hästarne hade all möjlig möda att lunka
fram med den lätta “springvagnen. [1]”
I främre sätet satt far själf, och då och då
vexlades några korta meningar med mor, som satt
i baksätet.
Solen hade just gått ned och dess röda, flammande
sken gaf åt vägen och fälten en rödgul,
kvalmig färgton. Vägdammet, torrt som aska, steg
i tjocka, kväfvande moln upp omkring hästarne och
vagnen. Allt tycktes svepa sig i en rödgrå, torr,
het dimma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
