- Project Runeberg -  Charli Johnson, svensk-amerikan : verklighetsbild ur folklifvet bland svenskarne i Vestern på 1890-talet /
101

(1909) [MARC] Author: Gustaf Malm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ensam hemma.—Hur andra ha det.—Ungdomsförening.—Sångkör.—En naturpoet.—En rolig gubbe.—Skörd.—Ett intressant bref.—Hos Wård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

IOI
Hvart steg är blomsterströdt på denna färd,
Fast mycket man bland lifvets växling glömmer,
Man barndomsminnena dock troget gömmer.
Och den, hvars vagga stod i slottets salar
Bland rikedomar, glans och öfverflöd,
Hans hågkomst ej mer kärt till känslan talar
Än min, fast barn af ringhet om ej nöd.
I hulda armar ’slötos vi ju båda,
Och samma sköna värld vi fingo skåda.
Hvad är väl hvilan uppå kungatroner -
Den eftersökta – emot den jag fann
Bland yppig grönska under trädens kronor,
Bland björk och ek, som famnade hvarann?
Hvad är väl nöjet uti slottets salar
Mot det, som skänktes mig bland berg och dalar?
Ej fanns musik mer skön för mig att höra,
Än lundens fåglars glada, friska sång,
Och tjusadt lyssnade därtill mitt öra
I stilla sommarkvällen mången gång,
Ty lika ren och ny var deras skala,
Och hvarje drill om frihet tycktes tala.
Hvad stadens kvalm och trånga murar dölja
Var aldrig målet för min barndomshåg.
Det var till skogens krans, till hafvets bölja,
Som jag med undran och med längtan såg.
Hur långt jag än vill forska i mitt minne,
Naturen fängslat mest mitt barndomssinne.
När första gången jag såg hafvets spegel,
Som fjärran sammangöts med himlens rand,
Och dessa stora skepp med hvita segel,
Som lågo ankrade helt nära land:
Jag minns det väl, jag slet mig lös från handen
Som ledde mig, och skyndade mot stranden
Där låg ju, majestätiskt lugnt och stilla,
Kalmaresund framför min häpna blick;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:33:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/charli/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free