Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En affisch.—Resan till Kansas.—En intressant dam.—En stor folksamling.—Andersons intryck.—En annan kyrka och en annan präst.—Påskafröjd.—En konstutställning och en vänlig herre.—En konsert och en grinig gnbbe.—Messiah i Lindsborg.—Ett _samtal och en bekännelse.—Brytning.—Riktigt fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
203
alltid den kristna kvinnan i vår kyrkas historia.
Hon är tillreds med dessa små kärlekstjänster, som
vi män ofta glömma. Hon sätter friska blommor
på bordet i sjukrummet. Hon vakar vid vår sjuk
säng och bringar välluktande kryddor och smörjelse
då vi, lärjungar, ofta sofva. Vi uppskatta ej alltid
detta som vi borde, men denna morgon fingo de en
härlig belöning för sina besvär, ty," och här kommo
orden med särskild värma och öfvertygelse, “ty
hvad kunde vara härligare belöning än att få bringa
en förtviflad värld den viktigaste, den gladaste häls
ning, som någonsin skallat öfver jorden, en hälsning
som kom himlar att jubla och afgrunden att bäfva:
Kristus är uppstånden! Uppstånden är Kristus
detta är den lösen, som på denna dags morgon ut
delades bland lärjungarne i denna lilla kärntrupp,
som skulle öfvervinna världen. Det är nyckeln till
det eviga lifvets port. Det ingick ej iskapareplanen
att korset, döden och grafven skulle utgöra slut
akten, nej lif, evigt lif är de kristnas hopp, detta
hopp, som stadfästes då förseglingen bröts och sten
en bortvältes från Kristi graf.
“Med förtröstan kan du och jag nalkas vårt
slutliga mål och, då fiender omringa oss, visa den
vtomma grafven och utropa: Du död, hvar är din
udd, du dödsrike, hvar är din seger?
“Det var i denna förtröstan som Job kunde
säga: ’Jag vet att min Förlossare lefver,’ det var
detta hopp och denna visshet som gjorde att mar
tyrerna utan fruktan mötte döden i vilddjurens
käftar. Denna visshet följde Huss och Savonarola
på bålet, Luther i fängelset och Wesley på Londons
gator. Det är denna visshet som gör lifvet värdt
att lefva, ty döden har förlorat sin udd.- -”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
