- Project Runeberg -  Charli Johnson, svensk-amerikan : verklighetsbild ur folklifvet bland svenskarne i Vestern på 1890-talet /
217

(1909) [MARC] Author: Gustaf Malm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En affisch.—Resan till Kansas.—En intressant dam.—En stor folksamling.—Andersons intryck.—En annan kyrka och en annan präst.—Påskafröjd.—En konstutställning och en vänlig herre.—En konsert och en grinig gnbbe.—Messiah i Lindsborg.—Ett _samtal och en bekännelse.—Brytning.—Riktigt fast

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

217
Charli hade ju inte hört någon vidare storslagen
musik, men detta måtte dock vara något i sitt slag
enastående. Han njöt och insöp, törstig, hvarenda
ton _ och detta var hans eget folk. Tanken härpå
ville knappt låta honom följa programmet.
Jo, det var längtan, det. Han kände det som
skulle han velat ta hela orkestern, kören och folk
samlingen i famn.
Den där vänlige herrn, som visat alla de vackra
taflorna, stod nu och med en mjuk, vacker och väl
skolad röst utförde tenorsolot: "Tröster, tröster
mitt folk.” Befann sig icke äfven denne i ban
brytarnes led och utförde en mission, som kanske
ytterst få kunde uppskatta? Tänk, hvilken makt
konsten ändå äger!
Då arian var slut hade Charli gärna velat
klappa i händerna, men vågade inte.
Så blef det åter tyst.
Med taktpinnen höjd och handen utsträckt stod
ledaren och liksom forskade hvarje sångares ansikte.
Så en knäppning i notstället och en stor hvit vägg
reste sig mot en svart bakgrund, och Charli tyckte
det såg nästan hemskt ut. Altarne ledde, och ena
väldiga altar var det. När så hela kören bröt in
kändes det så fast, så säkert, att tanken på ama
törer försvann med ens.
Jo då, det här tyckte Charli om, Anderson be
höfde inte vara orolig. Nog skulle han ju följa
med i boken, hade han tänkt, men han glömde bok
och alltsammans, och långt innan kören hunnit till
slut ryckte det förtvifladt i en del muskler och
samma känslor, han på morgonen hafti kyrkan,
lgrepo honom äfven nu. Han sneglade åt Änni;
näsduken var redan framme.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:33:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/charli/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free