Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Överstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han körde in genom östra tullen i skymningsstunden den
trettionde november. Han var nöjd med sig själv, därför
att han hade kommit precis på dagen, som han hade skrivit.
Han satt och tänkte på att nu stod nog modern i salongsfönstret och spejade efter honom och att systrarna säkert höll på med att duka kaffebordet.
Han körde igenom hela staden och var i samma goda humör, ända tills han kom ut ur de trånga och krokiga gatorna och såg västra älvgrenen och Ekenstedtska huset alldeles på strandbrädden. Vad i all världen stod här på? Hela huset var upplyst, det låg och strålade som en kyrka på en julmorgon. Och slädar, som var fulla av pälsklädda människor, ilade förbi honom, och alla tycktes ämna sig
just till hans hem.
”De måtte ha storkalas hemma”, tänkte han, och han tyckte, att det var litet besvärligt. Han var ju trött efter resan, och nu skulle han inte få vila ut, utan bli tvungen att byta kläder och hålla gästerna sällskap ända till midnatt.
Men så med ens blev han orolig.
”Bara inte mamma har gått och ställt till med kalas för att fira den latinska skrivningen!”
Han bad skjutsbonden, att han skulle köra till köksingången, och steg av där för att inte behöva råka samman med gästerna.
Ett par minuter senare blev överstinnan efterskickad. Hon
skulle bekväma sig ut i hushållerskans rum för att tala med
Karl-Artur, som just hade kommit hem.
Överstinnan hade varit i stor oro för att Karl-Artur inte
skulle hinna fram i tid till middagen. Hon blev överlycklig,
då hon hörde, att han var kommen, och skyndade sig ut till
honom.
Men Karl-Artur tog emot henne med sträng uppsyn. Han såg inte, att hon sträckte ut armarna emot honom. Ja, han gjorde ingen min av att hälsa på henne.
— Vad är det mamma har ställt till? sade han. Varför är hela staden hitbjuden just i dag?
Det var inte tal om ömma föräldrar den har gången. Han visade inte den minsta glädje att se henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
