Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Överstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att domprosten och rådmannen inte skulle få sitt parti som
vanligt, det var ju inte att tänka på.
Och eftersom Karl-Artur inte tyckte om, att hon dansade,
så avstod hon från det också. När de vanliga ungdomarna
tittade in på söndagskvällen, så förklarade hon för dem, att
hon var femtio år och att hon kände sig gammal och inte
mer ville vara med i dansen. Men när hon såg vilken
besviken uppsyn de visade, blev hon rörd och gick och satte
sig till flygeln samt spelade dansmusik åt dem ända till
midnatt.
Karl-Artur gav henne böcker, som han ville att hon skulle
läsa, och hon tog tacksamt emot dem och fann dem ganska
vackra och uppbyggliga.
Men inte kunde överstinnan nöja sig med att inte läsa
annat än de högtidliga pietistiska böckerna. Hon var en
bildad dam och följde med världslitteraturen, och sålunda
hände det sig, att Karl-Artur en dag kom på henne med att
hon hade Byrons Don Juan liggande under andaktsboken,
som hon satt och läste i. Han hade vänt sig bort utan att
säga ett ord, och hon blev rörd just därför, att han inte
hade kommit med några förebråelser. Nästa dag packade hon in alla sina böcker i en lår och ställde upp den på
vinden.
Det kan inte nekas, att överstinnan försökte att vara så
tillmötesgående, som i hennes förmåga stod. Hon var ju
både klok och begåvad, och hon visste, att allt detta bara
var ett övergående svärmeri från Karl-Arturs sida. Det skulle
försvinna med tiden, och ju mindre motstånd han mötte,
dess förr skulle det gå över. Till all lycka var det ju
sommartid. Nästan alla de förmögna Karlstadsfamiljema
var bortresta, så att några stora bjudningar förekom inte.
Man roade sig med oskyldiga vandringar ute i naturen, med
långa roddturer på den vackra Klarälven, med
bärplockning och springlekar.
Mot slutet av sommaren skulle emellertid Eva Ekenstedt
fira bröllop med sin löjtnant, och överstinnan var verkligen
litet ängslig för hur detta skulle avlöpa. Hon kände sig så
gott som tvungen att ställa till med ett stort, präktigt bröllop.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
