- Project Runeberg -  Charlotte Löwensköld /
20

(1925) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Överstinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD

bröilopsdikt, som blev avsjungen vid bordet, och Värmlands
regementes musikkår stod i skänkrummet och stämde upp
en marsch för varje ny rätt, som bjöds kring. Gästerna fann,
att allt gick frikostigt och rundligt till, och var i den mest
uppsluppna och festliga sinnesstämning, så länge som
middagen varade.

Men när de hade stigit upp från bordet och kaffet var
drucket, så överfölls de alla av en besynnerlig och
oemotståndlig längtan efter att få dansa.

Man ska veta, att middagen hade börjat klockan fyra,
och så väl arrangerat, som allt hade varit med vaktmästare
och uppasserskor, så hade den inte räckt längre än till sju.
Det var ju märkvärdigt, att de tolv rätterna och de många
talen och fanfarerna och bordvisorna inte hade tagit längre
tid än tre timmar. Överstinnan hade hoppats, att gästerna
skulle bli sittande vid bordet ända till klockan åtta, men det
hoppet hade inte gått i fullbordan.

Alltså, klockan var inte mer än sju, och det kunde inte
bli tal om att skiljas förrän fram emot midnatt. Gästerna
blev ängsliga, när de tänkte på de många tomma timmar,
som låg framför dem.

"Om vi bara finge dansa!" suckade de i sitt sinne, för
överstinnan hade ju varit så försiktig, att hon i förväg hade
underrättat om att det inte skulle bli någon dans på det här
bröllopet. "Vad ska vi roa oss med? Det blir förskräckligt
att sitta och kallprata timme efter timme utan att få röra
på sig."

De unga flickorna såg ner på sina tunna, ljusa klänningar
och vita sidenskor. De ena som de andra var avsedda för
dans. Och när man var klädd på det sättet, så föddes
danslusten alldeles av sig själv. Man kunde inte tänka på något
annat.

De unga löjtnanterna vid Värmlänningarna, de var ju så
eftersökta som balkavaljerer. Om vintrarna var de bjudna
på så många baler, att de nästan blev utledsna, och det var
svårt att få dem upp i dansen. Men nu under sommaren
hade de inte varit med om några riktigt stora
danstillställningar. De var utvilade och färdiga att dansa ett helt dygn,

20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:33:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/charlowe/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free