Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Önskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
slröm komma in i kyrkan, och hon märkte, att han valde
sin plats så, att han kunde se Charlotte, som satt i
prostgårdsbänken, och hon önskade, att han skulle finna henne
vacker och intagande. Hon önskade det av hela sin själ.
Hon tyckte inte, att hon gjorde Charlotte någon orätt genom
att önska henne en rik man.
Hela dagen, sedan hon hade sett Schagerström i kyrkan,
hade hon en känsla av att nu skedde det något. Under natten
låg hon som i feber och bara väntade på att något skulle
ske. Och på samma sätt var det nästa förmiddag. Hon satt
vid fönstret, hon kunde inte arbeta, utan salt med händerna
i kors och väntade.
Hon trodde, att hon skulle få se Schagerström fara förbi,
men det hände något ännu mycket mer märkvärdigt. Mittpå
förmiddagen, så där mellan elva och tolv, kom Karl-Artur
på visit.
Man kan förstå, att hon blev både häpen och glad och
på samma gång alldeles överväldigad av blyghet.
Hon visste inte hur hon bar sig åt för att hälsa eller för
att be honom stiga in. Men i alla fall satt han snart i den
bästa länstolen i hennes lilla förmak, och hon satt mittemot
honom och bara stirrade på honom.
Aldrig förr hade hon haft riktigt klart för sig, att han
såg så ung ut, som han gjorde, när hon nu såg honom på
nära håll. Hon hade ju reda på allting, som rörde hans
familj, och hon visste, att han var född 1806, så att han
måste vara tjugunio år. Men det kunde ingen se på honom.
Han förklarade på sitt förtjusande enkla och allvarliga
sätt, att han inte förrän helt nyligen, genom ett brev från
modern, hade fått veta, att hon var dotter till den Malvina
Spaak, som hade varit en god vän och försyn för alla
Löwensköldar. Han var ledsen, att han inte hade haft reda
på detta förut. Han tyckte, att hon borde ha underrättat
honom.
Hon blev överlycklig att få veta orsaken till att han allt
hittills inte hade låtsat om henne. Men hon kunde ingenting
säga, ingenting förklara. Hon bara mumlade några dumma,
orediga ord, som han troligen inte uppfattade.
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
