Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Önskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
i trädgårdarna lysa av en sådan blomsterprakt? Ack, jag
skulle vilja påstå, att smultronen aldrig har varit så söta,
fågelsången aldrig så klingande och människorna aldrig
så glada och nöjeslystna som under detta år.
Han tystnade ett ögonblick för att hämta andan, men Thea
Sundler aktade sig väl för att störa honom genom att säga
något. Hon tänkte på sin mor. Hon förstod vad hon hade
känt, då den unge baronen hade uppsökt henne i köket och
mjölkkammaren och gett henne sina förtroenden.
Den unge prästen fortfor:
— Om mornarna vid femtiden, då jag drar upp min
gardin, ser jag knappast något annat än dunster och moln.
Det smattrar mot fönsterrutan, det skvalar ur takrännan,
blommor och gräs böjer sig under slagregnet. Hela rymden
är full av skyar, så tunga och regnfyllda, att de nästan
släpar utefter marken. "I dag är det slut med det vackra
vädret", säger jag då till mig själv, "och det vore kanske
också det bästa."
Men fastän jag är nästan viss om att regnet ska
fortsätta hela dagen, stannar jag kvar vid fönstret en stund för
att se hur det ska gå. Och då klockan är fem minuter
över fem, upphör dropparna att slamra mot rutan.
Takrännan skvalar än en stund, men snart tystnar också den.
Mittframför den plats på himlen, där solen borde befinna
sig, öppnar sig en rämna i molnen, och ett stort ljusknippe
slungas ner i de jordiska töcknen. Strax efteråt blir den gråa
regnröken, som stiger upp från horisontens kullar,
förvandlad till ljusblåa dimmor. Dropparna på grässtråen
rinner långsamt mot jorden, och blommorna lyfter sina
ängsligt sänkta kalkar. Vår lilla sjÖ, som jag kan se en
skymt av från mitt fönster och som hittills har sett ganska
surmulen ut, börjar glittra, som om stora stim av
guldfiskar hade summit fram i vattenbrynet. Och hänförd av
all denna skönhet, brukar jag då slå opp mitt fönster, jag
andas in en luft, full av ångande vällukt, också den, av en
aldrig förr anad ljuvhet, och jag utropar: "Ack, min Gud,
du har gjort din värld alldeles för skön."
Den unge prästen hejdade sig, smålog och ryckte litet pä
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
