Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DALKULLAN
Ja visst, träden undrade, gräsmattorna undrade, hela
gården undrade. Han kunde höra hur de förvånade sig.
Kunde det vara sonen till den charmanta överstinnan
Ekenstedt, hon, som var det mest bildade fruntimmer i hela
Värmland och som skrev vers, som var roligare än fru
Lenngrens, — kunde det vara han, som kom rusande från
prostgårdsträdgården, liksom skulle han fly ur ett ondskans
och syndens hemvist?
Kunde det vara den stillsamme och försynte och
gossaktige pastorsadjunkten, som brukade hålla så vackra och
blomsterfyllda predikningar, som kom jagande med röda
flammor över pannan och dragen förstörda av upphetsning?
Kunde det vara en präst i Korskyrka prostgård, där så
många försiktiga och värdiga Herrans tjänare hade bott,
som stod där vid grinden och ämnade gå ut på landsvägen
i det fasta beslutet att fria till den första ogifta kvinna, som
han mötte?
Kunde det vara unge Ekenstedt, som hade fått en så
förfinad uppfostran och alltid hade levat bland fint folk, som
ville utsätta sig för att nödgas ta till hustru, till kamrat för
hela livet den första kvinna han mötte? Visste han inte,
att han kunde råka ut för en skvallerbytta eller en latmask,
för en sjåpa-gåsa eller en härpa-snärpa, för en Slarv-Sara
eller en Geting-Karin ?
Visste han inte, att han gav sig ut på den farligaste
vandringen i hela sitt liv?
Karl-Artur stod ett par ögonblick kvar vid grinden och
hörde på all denna undran, som gick från träd till träd,
från blomma till blomma.
Ja, han visste, att denna vandring var farlig och
betydelsefull. Men han visste också, att han under denna sommar
i Korskyrka hade älskat världen mer än Gud. Han visste,
att Charlotte Löwensköld hade varit en fara för hans själ,
och han ville mellan sig och henne resa upp en skiljomur,
som hon aldrig skulle kunna genombryta.
Och han kände, att i det ögonblick, då han slet kärleken
till Charlotte ut ur sitt hjärta, öppnade det sig åter för
Kristus. Han ville visa sin frälsare, att han älskade honom
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
