Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morgonkaffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
— Ja, sade han, att förlita sig på Gud, det har alltid varit
galenskap, det, i Charlottes ögon.
Hennes hand ryckte till litet. Skeden klirrade mot koppen,
men hon lät inte förleda sig till något vredesutbrott.
— Nej, sade hon, låt oss för all del inte börja på som
i går!
— Det tycker jag Charlotte har så rätt i. I all synnerhet
som jag aldrig förr har känt mig så lycklig.
Det var kanske en grymhet, men han kände ett oavvisligt
behov att låta henne veta, att han var förlikt med sin Gud,
att hans själ hade kommit till ro.
— Jaså, du är lycklig, sade Charlotte.
Det var inte så lätt att tolka vad som låg i det yttrandet.
Var det bitter smärta, eller var det endast hånfull
förvåning?
— Jag ser min väg klar framför mig. Alla hinder för att
föra ett liv i Jesu anda är undanröjda. Gud har sänt den
rätta kvinnan i min väg.
Han betonade sin nuvarande lycka mer, än nödigt var.
Men det var något i hennes lugn, som oroade honom. Hon
tycktes ännu inte förstå, att det hela var allvar, att saken
var avgjord för all framtid.
— Det ser ut, som om det skulle ha gått bättre för dig,
än jag trodde, återtog Charlotte i fullkomlig vardagston.
Jag ska ingenting säga, förrän jag har fått höra vem du
nu är förlovad med.
— Hon heter Anna Svärd, sade han, Anna Svärd.
Omöjligt att låta bli att upprepa namnet. Sommarnattens
förtrollning, den unga kärlekens tjuskraft återfördes i hans
minne med dessa ljud och förtog det nuvarande ögonblickets
obehag.
— Anna Svärd, upprepade Charlotte. Men ack, med
vilken olikhet i tonfallet! Är det någon, som jag känner?
— Nog tror jag, att Charlotte har sett henne. Hon är från
Dalarna.
Charlottes min var lika hjälplöst frågande.
— Det är en enkel, fattig människa, Charlotte. Charlotte
ska inte tänka på någon av sina fina bekantskaper.
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
