Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
sjön, liksom ville hon se efter om andungarna var vuxna.
Då man inte längre kunde se henne från prostgården, skulle
hon vika av åt kyrkbyn, för där borta fanns naturligtvis
personen, som hade drupit giftet i Karl-Arturs öra.
Hon tänkte sig, att hon skulle ha stannat utanför huset,
där "personen" bodde, och kalla ut henne på gatan. Och
så snart som hon kom till synes, skulle hon sikta rätt på
hjärtat och fälla henne.
Om hon endast hade vetat vem av alla de fruar, som fanns
i kyrkbyn, som var den skyldiga, skulle denna bestraffning
redan vara utförd, men hon hade funnit, att hon var tvungen
att vänta, tills hon fick full säkerhet. Ett ögonblick hade
hon ämnat göra som Karl-Artur och helt enkelt gå ut med
bössan, i förlitande på att Gud skulle föra den skyldiga
i hennes väg, men det hade hon avstått ifrån. Den rätta
brottslingen kunde ju ha gått fri, och det unnade hon henne
inte.
Inte tjänade det något till att gå ner i flygeln och fråga
Karl-Artur vem det var, som han hade talat vid i går afton.
Å nej, så pass klok var han, att han inte skulle ha svarat
på den frågan.
I stället hade hon nu beslutat sig för att gå fram med
list. Hon ville visa sig lugn, lugn och oberörd. På det sättet
skulle hon nog snart locka ur honom hemligheten.
Hon hade genast försökt att lägga band på sig. I sin
förvirring hade hon slitit sönder Schagerströms bukett, men
nu samlade hon upp rosenbladen och kastade ut dem i
soplåren. Hon tvang sig att söka reda på förlovningsringen, som
Karl-Artur hade skickat henne och som hade rullat utåt
golvet. Sedan hade hon gått upp på sitt rum, och då hon
hade funnit, att klockan inte var mer än halv åtta, så att
hon hade riklig tid på sig, innan hon kunde råka Karl-Artur
vid frukostbordet, hade hon satt sig att skriva till sin älskade
svärmor.
När detta brev nådde Karlstad, skulle allt vara över.
Hennes beslut var lika fast som någonsin. Men hon var glad
åt dröjsmålet. Hon hade därigenom fått förklara saken för
den enda, om vars omdöme hon var angelägen, och hon hade
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
