Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppe bland skyarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPE BLAND SKYARNA
I hela sitt liv hade hon aldrig företagit sig något så onyttigt
som att läsa en roman eller klinka på ett klaver.
Charlotte, som kanske ibland hade funnit henne alldeles
onödigt arbetsgirig, kunde denna morgon inte beundra henne
nog. Var det inte vackert att aldrig spara sig, utan vara
outtröttligt verksam ända in i höga ålderdomen? Var det
inte vackert att vilja ha det rent och ordentligt in i den
minsta vrå, att egentligen inte begära något annat av livet
än att få arbeta?
Och dessutom var hon ju långt ifrån tråkig. En sådan
blick hon hade för allt, som var lustigt, och en sådan
förmåga att säga lustiga saker, som kom folk att ligga dubbla
av skratt!
Prostinnan hade fortsatt att tala med Karl-Artur om fru
Sundler. Han hade berättat, att han hade sökt upp henne,
därför att hon var dotter till en gammal vän i familjen,
Malvina Spaak.
— Ja visst, ja visst, sade prostinnan, som kände till hela
Värmland och framför allt alla dem, som hade dugt något
till i hushållsväg. Malvina Spaak var en duktig och reell
människa.
Karl-Artur frågade om hon inte tyckte, att dottern var
likaså förträfflig som modern.
— Jag vill inte säga annat, än att hon sköter sitt hus,
sade prostinnan, men jag är rädd, att hon är litet
bortkollrad.
— Bortkollrad? upprepade Karl-Artur i en frågande ton.
— Ja visst, bortkollrad. Det är ingen, som tycker om
henne, och därför har jag försökt tala litet vid henne, och
vet Karl-Artur vad hon sa till mig en gång, då hon skulle
ta avsked? Jo, så här sa hon och vände på ögonen: "När
tant ser något silvermoln med guldkanter, så tänk på mig!"
Ja, det sa hon. Vad kunde hon mena med det?
När prostinnan berättade detta, började det rycka kring
munnen. Det var ju så oemotståndligt komiskt, att någon
klok människa kunde få den idén att be henne, Regina
Forsius, titta efter moln med guldkanter.
Hon gjorde sitt yttersta för att hålla skrattet tillbaka. Hon
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
