Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppe bland skyarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
hade satt sig i sinnet att vara sträng och allvarlig under
hela frukosten. Charlotte såg hur hon kämpade. Det var en
hård strid, men rätt som det var, kom hela ansiktet i rörelse.
Ögonen drog ihop sig, näsborrarna spände ut sig, munnen
drogs isär, och så kom äntligen skrattet. Hela ansiktet
grimaserade, och kroppen gjorde de lustigaste rörelser.
Och nu måste alla skratta med, det var inte möjligt annat.
Egentligen, tänkte Charlotte, behövde man bara se prostinnan
Forsius skratta för att tycka om henne.
Man kunde inte längre märka, att hon var ful. Man måste
känna sig tacksam mot den, som hade så mycken lustighet
inombords.
II.
Strax efter frukosten, så snart som Karl-Artur hade
lämnat matsalen, talade prostinnan om för Charlotte, att
prosten hade beslutat avlägga visit på Stora Sjötorp denna
förmiddag. Fastän den unga flickan alltjämt befann sig i
samma tillstånd av hänryckning, erfor hon dock därvid en
svag känsla av oro. Skulle inte detta bekräfta Karl-Arturs
misstankar? Men hon lugnade sig genast. Hon levde ju uppe
bland skyarna. Vad som tilldrog sig här nere på jorden hade
egentligen bra litet att betyda.
Redan klockan halv elva körde den stora heltäckarn fram.
Prosten Forsius åkte naturligtvis inte med spann, men hans
gråvita norrbaggar med svarta manar och svansar, hans
ståtliga kusk, som med mycken värdighet uppbar det svarta
livréet, behövde minsann inte skämmas för sig. Sanningen
att säga, kunde man inte finna något annat fel på
prostgårdsekipaget, än att hästarna var något för feta. Prosten
var alldeles för rädd om dem. Det hade också kostat på
att ta ut dem i dag. Om det hade gått an, skulle han mycket
hellre ha åkt i väg i en enspännare.
Prostinnan och Charlotte var denna förmiddag bjudna på
elvakaffe till apotekar Gråbergs fru, som firade sin
namnsdag, och som vägen till Stora Sjötorp gick förbi kyrkbyn,
fick de sitta upp i vagnen och åka ett stycke. Då de körde
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
