Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppe bland skyarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPE BLAND SKYARNA
trevliga bygatan, som från början till slut var omgiven av
stora, nästan herrgårdsaktiga byggnader. Några småkojor
syntes endast vid dess början. Om där annars fanns några,
låg de undanträngda uppåt skogsåsen och syntes inte från
själva gatan. Den gamla stavkyrkan med sitt höga torn, som
stack upp i luften som en syl, tingshuset, sockenstugan, den
stora, livliga gästgivargården, doktorsbostaden, domarens
hus, som stod något tillbakadraget från gatan, ett par stora
bondgårdar och apoteksbyggnaden, som låg i slutet av gatan
och liksom stängde av den, allt detta vittnade inte endast
om att Korskyrka var en rik trakt, utan visade därjämte,
att man följde med sin tid, att man inte var dådlÖs och
efterbliven.
Men då prostinnan och Charlotte nu i bästa sämja
vandrade framåt gatan, tackade de sin Gud för att de inte var
nödsakade att bo här, där man hade grannar åt alla håll,
där man inte kunde sticka näsan utom dörren, utan att alla
människor visste om det och undrade vart man skulle gå.
Så snart de var hitkomna, längtade de efter prostgården,
som låg för sig själv och där man var sin egen herre. De
sade, att de inte skulle finna sig väl till mods, förrän de
var på hemväg igen och såg de tjockstammiga
prostgårdslindarna skymta på avstånd.
Äntligen trädde de inom dörrarna till apoteket. De tycktes
ha kommit något sent. Då de gick uppför den knarrande
trätrappan till övervåningen, hörde de pratet över sina
huvuden som surret från en bikupa.
— I dag är de riktigt i tagen, sade prostinnan. Hör, vad
de går på! Det måtte ha hänt något.
Charlotte stannade mitt i trappan. Det hade inte ett
ögonblick fallit henne in, att Schagerströms frieri, den uppslagna
förlovningen och Karl-Arturs förlovning med dalkullan
redan skulle vara ett allmänt samtalsämne, men nu började
hon frukta, att det just var allt detta, som man avhandlade
så ivrigt och högröstat.
"Det är den välsignade organistfrun, som har varit ute
och skvallrat", tänkte hon. "Det var just en skön förtrogen,
som Karl-Artur skaffade sig."
13. — Lagerlöf, Löwensk. ringen — Charl. Löwensk. 97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
