Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schagerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
Charlotte inte förtjänat det här, så, som hon i går bar sig
åt mot brukspatron.
Schagerström brast i skratt.
— Nu råkar hon i en riktig klämma, sade prosten. Jag
gläder mig åt att se hur hon ska reda sig ur den.
Brukspatron ska få se, att hon kommer att företa sig något helt
oväntat, vad ingen annan skulle kunna hitta på. Ha, ha, ha,
jag riktigt gläder mig.
Det var en stor missräkning för de båda resande, då de
vid ankomsten till prostgården fick veta av husjungfrun,
att frun och fröken ännu inte hade kommit tillbaka från
namnsdagsfirandet i kyrkbyn. Men prosten, som visste, att
det inte skulle dröja mycket länge, innan de visade sig, bad
Schagerström följa med in i hans egna rum, som låg på
nedre botten. I dag hade han inte en tanke på att bedja
honom stiga upp i övre salongen.
Prosten hade två rum till sin disposition. Det yttre var
ämbetsrum, stort och kalt. Ett ofantligt skrivbord, två
skrivstolar, en lång skinnsoffa och en väggfast bokhylla för de
digra församlingsböckerna utgjorde hela inredningen, om
man inte ville räkna några stora kaktusväxter i ett fönster,
som blommade, som om de hade stått i lågor. I det inre
rummet hade prostinnan inrättat det mycket bekvämt åt
sin kära gubbe. Golvet var täckt med en hemvävd matta,
möblerna var vackra och ändamålsenliga. Där fanns stoppade
soffor och länstolar, ett skrivbord med många fack, långa
bokhyllor, en stor uppsättning pipor och för resten buntar
med pressade blommor i gråpappersomslag över både högt
och lågt.
Hit in ämnade prosten naturligtvis föra Schagerström,
men då de passerade ämbetsrummet, råkade de Karl-Artur,
som satt vid den väldiga pulpeten och förde in födda och
döda i en kolossal journal. Han reste sig, då de trädde inom
dörren, och blev föreställd för Schagerström.
— Ja, i dag behöver inte brukspatron fara härifrån med
oförrättat ärende, sade han litet maliciöst, då han hälsade.
Vem kan förundra sig över att han kände sig
utomordentligt upprörd över att se Schagerström komma till prost-
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
