Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schagerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
på om hon efter ett sådant uppförande å min sida säger
ja till brukspatron Schagerström? Vem kan klandra henne?
Han slog ut med armarna med en stor gest. Prosten gjorde
ett ryck på stolen och vände sig till hälften ifrån honom.
I gubbens höga panna fanns alldeles på mitten fem små
rynkor. Under Karl-Arturs tal hade dessa rynkor börjat
rodna, och nu lyste de röda som ett sår. Det var ett tecken
till att den fredlige prosten i Korskyrka var i högsta grad
uppretad.
— Min fina vän . ..
— Förlåt, min ärade farbror, men jag har ännu något att
säga. I det ögonblick, då jag för min själs räddnings skull
ansåg mig tvungen att bryta med Charlotte, förde Gud i min
väg en annan kvinna, en enkel, flärdlös kvinna av folket,
och med henne har jag i går kväll utbytt löften om evig
trohet. Jag har alltså funnit fullgod ersättning. Jag är
fullkomligt lycklig och står inte här för att beklaga mig. Men
jag anser mig inte behöva bära den förhatliga bördan av
allmänt förakt, som Charlotte vill välta över mig.
Schagerström såg hastigt upp. Under de sista meningarna,
som unge Ekenstedt hade utslungat, hade han blivit
medveten om någon förändring i rummets atmosfär, skulle man
vilja säga. Han märkte nu, att Charlotte Löwensköld stod
i dörröppningen tätt bakom fästmannen.
Hon hade kommit in så tyst, att ingen hade hört henne.
Karl-Artur var alldeles omedveten om hennes närvaro och
fortfor att tala. Och medan han gjorde sina utläggningar
om hennes bakslughet och list, stod hon där, huld som en
skyddsängel, och blickade bort till honom med det renaste
medlidande, den mest hängivna ömhet. Schagerström hade
tillräckligt många gånger sett det uttrycket i sin egen hustrus
anlete för att veta vad det betydde och att det var äkta.
Schagerström tänkte inte alls på om hon var vacker, där
hon stod. Han tyckte, att hon var sådan, som hon borde
vara, om hon hade gått igenom en stark eld, men inte blivit
sotig eller bränd, utan fått all slagg och all ofullkomlighet
bortsmälta, så att hon nu stod där hel och förklarad. Han
fattade knappast, att unge Ekenstedt kunde undgå att känna
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
