Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schagerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
Hon hann inte strama upp sig till något mer ceremoniellt
och passande.
— Ja, svarade Schagerström, men jag har samma otur
i dag som i går. Då kom jag för att bjuda ut Stora Sjötorp,
nu kommer jag med anbud om prästagäll och boställe, men
jag får nej i dag också.
Prosten tycktes få nytt mod, då hustrun kom in. Han
reste sig, och medan de fem små rynkorna lyste ellande
röda, gjorde han en befallande åtbörd och rentav visade
Karl-Artur på dörren.
— Det är bäst, att du går ner till ditt och övertänker allt
detta än en gång. Charlotte har ju sina fel, de vanliga
Löwensköldska felen. Hon är häftig och högfärdig, men
bakslug eller illistig eller penningkär, det har hon aldrig
varit. Om du inte vore sonen till min aktade vän, överste
Ekenstedt...
Men nu föll prostinnan honom i talet.
— Det är klart, sade hon, att Forsius och jag, vi ville
helst stå på Charlottes sida, men jag vet inte om vi kan
göra det den här gången. Det är för mycket, som jag inte
kan förstå. Jag begriper för det första inte varför hon
ingenting har sagt till oss varken i går eller i dag. Inte heller
begriper jag varför hon visade sig så belåten med att Forsius
reste till Stora Sjötorp och inte varför hon skickade en
hälsning till brukspatron Schagerström med tack för rosorna,
när hon visste vad Karl-Artur tänkte om henne. Men jag
skulle inte döma henne bara efter detta, om det inte vore
någonting annat.
— Vad för annat? frågade prosten otåligt.
— Varför tiger hon? sade prostinnan. Där borta på
namnsdagskalaset hade alla människor reda på brytningen
liksom på frieriet. Och somliga drog sig undan henne, och
andra var förargliga emot henne, och hon lät det
alltsammans gå ut över sig utan att försvara sig. Om hon hade
kastat kaffekoppen i ögonen på någon av dem, så skulle
jag ha tackat min Gud och Skapare, men hon satt så
undergiven som en korsfäst och lät dem vara så elaka, som de
någonsin förmådde.
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
