- Project Runeberg -  Charlotte Löwensköld /
121

(1925) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Straffpredikan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STRAFFPREDIKAN

Prostinnan svarade ingenting, men i all hemlighet torkade
hon bort en tår ur ögonvrån.

Emellertid insåg hon, att det denna gång inte gick an
att låta Charlotte undslippa all tillrättavisning, och tog upp
saken på nytt.

— Ja, allt det där kan vara gott och väl, men du vill
väl inte säga, att du inte alls ämnar ta reda på om det var
Charlotte, som bröt förlovningen?

— När man inte ser sin väg klar för sig, så är det bäst
att stå stilla och vänta, sade gubben. Det tycker jag att vi
ska göra den här gången, både du och jag.

— Du kan inte stå till svars med att låta Schagerström
gifta sig med Charlotte, om hon är sådan, som folk säger.

— Om Schagerström skulle komma och fråga mig, sade
prosten, så vet jag nog vad jag skulle svara hönom.

— Jaså, sade prostinnan, och vad skulle det vara?

— Jag skulle säga till honom, att om jag själv vore femti
år yngre och ungkarl...

— Vad? utropade prostinnan och satte sig hastigt upp
i sängen.

— Jo, jag skulle säga till honom, fortfor prosten
oförfärat, att om jag vore femti år yngre och ungkarl och finge
se en sådan flicka som Charlotte, så där full av sprakande
liv och med något visst över sig, som ingen annan har, ja,
då skulle jag själv fria till henne.

— Åhoj, ropade gamla prostinnan, du och Charlotte! Jo,
då skulle du allt råka väl ut.

Armarna fäktade, ansiktet grimaserade, och hon kastade
sig tillbaka på kudden och skrattade.

Gubben såg litet harmset på henne, men hon fortfor att
skratta. Och snart skrattade han med. De råkade i en sådan
skrattparoxysm, att de inte kom i sömn förrän långt efter
midnatt.

121

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:33:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/charlowe/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free