Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De avklippta lockarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
DE AVKLIPPTA LOCKARNA.
Rätt sent på torsdagskvällen kom överstinnan Ekenstedt
åkande till prostgården i en stor resvagn. Hon lät
vagnen hålla framför förstubron, men steg inte ur, utan sade
till husjungfrun, som hade skyndat till för att hjälpa henne,
att hon skulle be sin matmor bekväma sig ut på bron. Hon
ville bara tala ett par ord med henne.
Prostinnan Forsius kom genast till synes, nigande och med
ett leende, som räckte ända till öronen. Detta var då ett så
stort nöje, en så glad överraskning. Ville inte den kära
Beate stiga ur vagnen och vila ut efter den långa resan
under detta låga tak?
Jo visst, överstinnan begärde inte bättre, men först måste
hon veta om den förskräckliga människan ännu fanns kvar
i huset.
Prostinnan såg mycket oförstående ut.
— Menar du den där dåliga köksan, som jag hade, då
du sist var här? Hon har flyttat för länge sedan. Nu ska
du få riktig mat.
Men överstinnan satt kvar under suffletten.
— Gör dig inte till, Gina! Du vet nog, att jag menar det
där elaka stycket, som Karl-Artur har varit förlovad med.
Jag vill veta om du ännu har henne kvar i ditt hus.
Denna gång var prostinnan tvungen att förstå. Men vad
hon än tänkte om Charlotte i djupet av sitt hjärta, så nog
var hon färdig att försvara varje medlem av sitt hus mot
hela den övriga mänskligheten.
— Beate får ursäkta, men den, som har varit som en
dotter för Forsius och mig i hela sju år, den kastar vi inte
ut i brådbrasket. För resten är det ingen, som vet hur allt
det där hänger ihop.
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
