Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De avklippta lockarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
— Jag har sett henne, sade prostinnan. Jag kan säga
Beate, att hon är vacker, ett riktigt grant kvinnfolk.
Det for något askgrått över överstinnans ansikte, men
endast för ett ögonblick.
— Vi har kommit överens, Ekenstedt och jag, att vi ska
behandla saken en bagatelle. Vi ska inte vägra honom vårt
bifall. Han hade blivit så grymt bedragen. Han var
naturligtvis tokig av sorg. Om man inte eggar upp honom genom
motstånd, kommer han snart att glömma den där lilla
leksaken.
Denna morgon stickade prostinnan för en gångs skull
med sådan iver, att stickorna skramlade. Det var enda sättet
att bevara lugnet inför så mycken dårskap. "Min kära vän",
tänkte hon, "är det inte du, som ska vara så klok och
begåvad? Och du begriper inte, att det här bär rent till skogs."
Hennes näsborrar spände upp sig, rynkorna började leva,
men hon kände en obegriplig medömkan med överstinnan
denna morgon, och hon lade band på skrattlusten.
— Ja, det är visst så med barn nuförtiden, att de inte
tål motsägelser av föräldrarna.
— Vi har gjort misstag förut med avseende på
Karl-Artur, sade överstinnan. Vi satte oss emot, att han skulle
bli präst. Det tjänade ingenting till. Det gjorde honom
endast främmande för oss. Den här gången ämnar vi inte
sätta oss emot hans förlovning med dalkullan. Vi vill inte
alldeles förlora honom.
Prostinnan drog upp ögonbrynen, så att de närapå nådde
hårfästet.
— Jag får säga! Det är mycket kärleksfullt, obeskrivligt
kärleksfulh.
Överstinnan anförtrodde henne, att hon ville rådföra sig
med Thea Sundler angående dessa saker. Det var fördenskull,
som hon hade skickat efter henne. Hon tycktes vara klok
och mycket tillgiven Karl-Artur. Han hyste det största
förtroende till hennes omdöme.
Prostinnan kunde knappt sitta stilla. Organistfrun, den
lilla, obetydliga stackarn, och fru överstinnan Ekenstedt, en
sådan framstående dam trots alla sina konstigheter! Hon
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
