Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De avklippta lockarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE AVKLIPPTA LOCKARNA
Hon sysslade med dessa funderingar under
kaffedrick-ningen och höll sig mot sin vana tyst. Fru Sundler satt med
vid kaffebordet, och hon däremot höll sig visst inte tyst,
utan pratade immerfort. Prostinnan tyckte, att hon såg ut
som den uppblåsta paddan i fabeln, så viktig och högfärdig
hade hon blivit, därför att de fina människorna sökte hjälp
hos henne. Förut hade gumman endast funnit henne löjlig,
nu började hon tycka illa om henne. "Hon kråmar sig och
är glad, då alla vi andra är bekymrade och olyckliga",
tänkte hon. "Det är ingen bra människa."
Men naturligtvis bjöd hon henne att dricka både en och
två koppar, neg och krusade och trugade i henne sina bästa
bakelser. Gästfrihetens lagar måste lydas, även om det är
ens värsta fiende, som man ser under sitt tak.
Efter kaffet drog prostinnan sig åter tillbaka till köket.
Överstinnan skulle resa vid tvåtiden, och dessförinnan ville
hon bjuda henne på middag. Det var ett betydligt tillfälle,
och hon ville själv övervaka tillagningen.
Då klockan var ett, kom fru Sundler ut i köket för att
säga farväl. De andra satt kvar i bersån, men hon skulle
gå hem och laga middag åt sin man.
Prostinnan, som stod böjd över buljongkitteln, lade ifrån
sig skumsleven, följde henne ut i förstugan, neg och
ursäktade och sände hälsningar till organisten.
Hon tyckte, att Thea Sundler borde ha kunnat förstå,
att hon hade bråttom, men där stod hon i en hel evighet
och höll hennes hand och talade om att det var bra synd
om överstinnan med den här nya förlovningen.
Ja, det gav prostinnan henne rätt i.
Organistfrun tryckte hennes hand ännu hårdare. Hon sade,
att hon inte ville gå sin väg utan att fråga hur det stod till
med Charlotte.
— Jag ska säga dig något, sade prostinnan. Hon sitter
här inne och klipper trasor. Gå du in och fråga henne själv!
De befann sig alldeles utanför skänkrummet, och med
rask beslutsamhet öppnade prostinnan dörren och sköt fru
Sundler in över tröskeln.
"Jag förstår ju, att det var detta, som hon önskade",
15. — Lagerlöf, Löwensk. ringen — Charl. Löwensk. 129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
