Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De avklippta lockarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
Ett ögonblick därefter smög sig prostinnan uppför trappan
till övervåningen. Så tyst som en tjuv gled hon genom
rummen bort till Charlottes kammare ytterst på östra gaveln.
Hon såg sig knappast om där inne, utan gick direkt fram
till kakelugnen. Där fann hon några iturivna och
tillskrynklade pappersark.
— Gud må förlåta mig detta! sade hon. Han vet, att det
är första gången i mitt liv som jag läser en annans brev
olovandes.
Hon tog de fullklottrade sidorna med sig in i sin
sängkammare, letade fram sina glasögon och läste.
— Jaha, jaha, sade hon, då hon hade slutat läsningen.
Detta är det rätta brevet. Det var det jag kunde tänka.
Hon gick med brevet i handen nerför trapporna i avsikt
att lägga fram det för överstinnan. Men då hon kom ut i det
fria, såg hon sin gäst sitta med sonen på en bänk utanför
flygeln. Så ömt hon lutade sig emot honom! Vilken
hängivenhet och tillbedjan i det sätt, varpå hon såg upp till
honom!
Prostinnan hejdade sig. "Hur i all världen ska jag kunna
läsa upp det här för henne?" tänkte hon.
Hon ändrade sig och gick i stället in till Forsius.
— Här ska du få något roligt att läsa, gubben min, sade
hon och bredde ut brevet framför honom. Jag har hittat
detta i Charlottes kakelugn. Det var inkastat för att brännas,
men det välsignade barnet har glömt att sätta eld på det.
Läs du! Det kommer du inte att må illa av.
Gubben såg, att gumman hade fått ett annat utseende än
förut under dessa bedrövliga dagar. Hon menade väl, att
det inte kunde skada honom heller att läsa brevet.
— Ja visst, sade han, då han hade kommit till slutet,
så har det gått till. Men varför blev inte det här brevet
avskickat?
— Ja, den som det visste! sade prostinnan. I alla fall
tog jag ner det för att visa det för Beate, men vet du, när
jag kom ut på förstubron och såg hur hon satt och tillbad
sonen med ögonen, så tänkte jag, att jag först ville låta
dig se det.
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
