Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De avklippta lockarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
— Det var en hämnd, mamma, sade Karl-Artur. Fru
Sundler vet vad Charlotte går för. Det var hon, som öppnade
mina ögon.
— Jag förstår, sade överstinnan.
Hon satt ett par sekunder tankfullt eftersinnande.
Därefter vände hon sig till sonen.
— Vi ska inte tala varken om Thea eller Charlotte,
Karl-Artur. Vi har så få minuter kvar, innan jag ska resa. Låt
oss språka om dig och dina planer för att hjälpa oss fattiga
människor!–-
Sedan vid middagsbordet var överstinnan, som sagt, glad
och lustig, såsom hennes vana var. Prostinnan och hon
tävlade i att säga kvickheter och berätta roliga historier.
Alltibland kastade överstinnan en blick bortåt luckan
i väggen. Hon undrade väl hur Charlotte hade det i sin
ensamhet. Hon undrade väl om den unga flickan, som alltid
hade skänkt heftne en tillbedjande kärlek, längtade efter
henne.
Efter middagen, då resvagnen redan stod för dörren,
hände det sig, att överstinnan blev ensam i matsalen.
Ögonblickligen stod hon borta vid luckan och kastade upp den.
Framför sig hade hon Charlotte, Charlotte, som hela dagen
hade varit sjuk av längtan och nu stod där i hopp att
åtminstone kunna uppfånga en blick ur de söta ögonen.
Överstinnan fattade blixtsnabbt om hennes ansikte med
sina mjuka händer, drog henne fram till sig och kysste
henne gång på gång. Mellan kyssarna viskade hon några
avbrutna satser.
— Min älskling, kan du hålla ut med att tiga några
dagar, några veckor ännu? Allt ska bli bra. Har jag plågat
dig mycket? Men jag visste ju inte var jag hade dig, förrän
du klippte av henne lockarna. Ekenstedt och jag ska ta
hand om saken. Kan du hålla ut för Karl-Arturs och min
skull? Du ska få honom tillbaka, barn. Du ska få honom
tillbaka.
Någon tog i dörren. Luckan for igen i en fart, och strax
därefter satt överstinnan Ekenstedt i resvagnen.
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
