Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyckans gunstling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
som en stor nådebevisning av fru Fortuna, inte just medan
det påstod kanske, men efteråt. Det var ju detta, som gav
anledning till att fadern tog honom ur skolan och skickade
honom till Värmland som brukselev.
Där hade hans goda lycka återigen varit påpasslig och
lagat så, att han hade råkat i händerna på en hård och
snål förvaltare, som kunde ge honom den uppfostran, han
behövde, ännu bättre än de egna föräldrarna. Hos honom
fick han visst inte sova på dunbolster. Det gick an, om han
hade en tunn halmmadrass över sängbottnen. Hos honom
fick han lära sig att äta vällingen, fastän den var vidbränd,
och sillen, fastän den var härsken. Hos honom fick han lära
sig att arbeta från morgon till kväll utan lön, men med den
pålitliga vissheten, att han hade ett par käpprapp att vänta
för den minsta försummelse. Allt detta var inte heller roligt,
medan det påstod, men rike Schagerström visste, att han
aldrig kunde vara nog tacksam mot ödet, som hade lärt
honom att sova på halm och leva av fattigmanskost.
När han hade varit brukselev tillräckligt många år, blev
han bruksbokhållare, och på samma gång förflyttades han
till Kronbäcken borta i Filipstadstrakten, ett bruk, som ägdes
av brukspatron Fröberg. Här fick han en hygglig husbonde,
riklig och god mat vid herrskapsbordet och en liten
penninglön, så att han kunde skaffa sig ordentliga kläder. Han hade
på en gång fått det riktigt bra och behagligt. Det skulle
kanske inte ha varit nyttigt för honom, men han hann aldrig
att bli bortskämd, därför att hans gamla lycka var med
honom här också.
Han hade inte varit en månad på Kronbäcken, förrän han
blev kär i en ung flicka, som var myndling och fosterdotter
till brukspatron Fröberg. Och detta var nätt opp det värsta,
som han kunde ha råkat ut för, därför att den unga flickan
inte bara var strålande vacker och talangfull och firad, utan
hon var också arvinge till bruk och gruvor med ett värde av
millioner. Det skulle ha varit förmätet av vilken
bruksbokhållare som helst att höja sina blickar till henne, så mycket
mer då för en, som var ful och tungrodd och en hatkyckling
i hemmet, så att han aldrig fick någon hjälp, utan måste reda
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
