Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diligensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
— Dra åt helvete! Där stod du och satte på dig en uppsyn
som en himmelens ängel, men bara tio minuter efteråt sa
du i alla fall ja till rike Schagerström.
Man kan tänka sig, att hans missmod skulle växa, ju
längre resan varade. Han greps av det starkaste självförakt,
när han tänkte på hur illa han hade skött denna affär. Där
hade han stått upp och gått i god för en människa bara
för hennes vackra ögons skull. En sådan dumhet, en sådan
lättrogenhet! Hela frierihistorien var en nästan oförlåtlig
obetänksamhet. Hade han alldeles tappat förståndet? Skulle
hans föräldrar få rätt? Härvidlag hade han visat sig drumlig
och obegåvad tillräckligt.
Det dröjde inte länge, förrän han ansåg sitt misslyckande
vara ett straff, därför att han hade varit otrogen mot sin
döda hustrus minne och velat gifta om sig. Därför skulle han
nu bli förenad med en kvinna, som han varken kunde
högakta eller älska.
I och med detta vaknade den gamla, tunga sorgen inom
honom. Han kände, att i denna sorg hade han sitt hem och
sin rätta tillvaro. Livet med dess plikter och förvecklingar
var honom i själva verket motbjudande.
Schagerström hade denna gång begivit sig ut för att
inspektera sina hyttor och järnverk. Han skulle gå igenom
förvaltarnas räkenskaper, se efter om de svarta smedjorna
med deras gapande härdar och järnbandade hammare var
i gott skick samt bestämma hur mycket kol och tackjärn
som borde inköpas för nästa vinters behov.
Det var alltså en verklig affärsresa. Han företog en sådan
varje sommar, och den kunde inte underlåtas.
Efter några timmars färd kom han fram till
Gammalhyttan, där hans gode vän Henrik Nyman numera var
förvaltare. Man förstår, att såväl denne som hans hustru, vilken
var en av de snälla mamsellerna Fröberg på Kronbäcken,
skulle ta emot honom på bästa sätt. Här hälsades han
välkommen inte som en fruktad husbonde, utan som en kamrat
och ungdomsvän.
Schagerström hade inte kunnat råka i bättre händer, men
den melankoli, som hade överfallit honom under åkturen,
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
