Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diligensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DILIGENSEN
Han tänkte sig, att Britta Nyman kanske till en viss grad
hade rätt. Charlotte var inte sämre än någon annan. Men
hon hade råkat ut för en frestelse, som hade blivit henne
övermäktig.
Varför skulle han gå omkring och fresta människor?
Varför inte ge bort egendomarna? Han hade följts av en oerhörd
tur, alltsedan han övertog sitt arv. Han hade nästan
fördubblat det. Detta var endast ett ytterligare skäl att göra
sig av med den tryckande bördan.
Och se där! På det sättet skulle han kanske också
undkomma det nya giftermålet. Fröken Charlotte Löwensköld
skulle nog inte träda i äktenskap med en fattig karl.
Han stapplade kring i mörkret, föll ibland, stod stilla
ibland, hade lika svårt för att finna väg i den snåriga
vildmarken som i sitt eget inre.
Äntligen kom han ner på en bred, grusad väg, och nu
kände han igen sig. Detta var stora landsvägen till
Stockholm, som strök fram öster om Gammalhyttan.
Han började gå framåt på den. Var inte detta en vink
från höjden? Var det inte en mening med detta, att han
råkade på Stockholmsvägen i samma ögonblick, som han
hade beslutat att skänka bort sina egendomar?
Han gick framåt med allt bättre fart. Han ämnade inte
återvända till Gammalhyttan. Han ville inte inlåta sig på
några förklaringar. Han hade pengar på sig. Han kunde
skaffa sig hästar på nästa gästgivargård.
Medan han knogade uppför en hög backe, hörde han
bakom sig skramlet av ett åkdon. Han såg sig om och
urskilde en stor vagn, dragen av tre hästar.
Stockholmsdiligensen! Vink numro två! Med den kunde
han fortast komma till Stockholm. Innan någon här hemma
anade det minsta, skulle det där sammanträdet, som avbröts
för sex år sedan, åter komma till stånd och donationsbreven
utfärdas.
Han stannade och inväntade diligensen. Då den var
mittframför honom, ropade han:
— Vänta, stanna! Finns det någon plats?
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
