Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diligensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DILIGENSEN
henne. En resa åt vad håll som helst, det var just vad som
passade henne.
Att hon åter var tagen till nåder hos prostfolket, var inte
det minst behagliga. Under hela eftermiddagen var hon
kvittrande glad, pratade och småsjöng. Hon tycktes varken
tänka på försmådd kärlek eller på det förhatliga förtalet.
Man gjorde i all hast sina förberedelser, och vid tiotiden
på kvällen stod man vid trädgårdshörnet och väntade på
Stockholmsdiligensen, som hade sin väg därförbi. Då den
tunga, gula vagnen kom till synes, dragen av ett nytt
trespann, som hade blivit förspänt i kyrkbyn, då man hörde
hjulens muntra rullande, klirrandet av seldonen, klatschandet
av piskan och de glada tonerna från postiljonens horn, då
måste reslusten väckas till liv hos varje människa. Charlotte
var utom sig av hänryckning.
— Att få resa! utropade hon. Att få resa! Jag ville
färdas dag och natt hela jorden runt.
— Å, det skulle du allt snart tröttna på, min flicka, sade
prostinnan. Men vem kan veta? Den där önskningen kan gå
i verkställighet förr, än någon tror.
Platser var beställda på gästgivargården, och diligensen
stannade för att taga upp de nya passagerarna. Postiljonen,
som inte tordes släppa tömmarna, satt kvar på bocken, men
han tillropade de båda damerna en vänlig hälsning.
— God kväll, prostinna och fröken! Var så god och stig
in i vagnen! Det är god plats. Jag har inte en enda resande
där.
— Aj då! svarade den muntra gumman. Och det menar
postiljon att vi ska vara belåtna med? Nej, vi skulle allt
ha haft ett par vackra kavaljerer i vagnen, så att vi hade
kunnat driva en liten kurtis.
Alla människor, postiljonen, skjutsbonden och hela
prostgårdshushållet, som med undantag för Karl-Artur hade gett
sig ut för att ^vittna avfärden, brast i skratt. Därefter satte
sig prostinnan helt belåten till rätta i högra hörnet.
Charlotte slog sig ner bredvid henne, postil jonen blåste en ny
signal, och det bar åstad.
Prostinnan och Charlotte fortfor en stund att prata och
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
