Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diligensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
raljera, men snart inträffade något ödesdigert. Den gamla
föll i sömn. Charlotte, som var i prattagen, sökte att få
henne vaken igen, men det var omöjligt.
"Nå ja, hon har haft en ansträngande dag", tänkte den
unga flickan. "Jag kan inte undra på att hon är trött. Men
det är skada. Vi skulle ha haft det trevligt. Jag för min del
skulle ha kunnat språka hela natten."
I själva verket var hon en smula ängslig för att bli ensam
med sina tankar. Mörkret föll på. Vägen gick fram genom
täta skogar. Missmod och tvivel låg på lur, färdiga att kasta
sig över henne.
Då de hade åkt ett par timmar, hörde hon hur diligensen
tillropades av en vandrare. Om några ögonblick stannade
den, och den nye resanden steg in och satte sig på
bak-längessätet alldeles mittför Charlotte.
Inne i vagnen hördes för ett par ögonblick ingenting annat
än ett par sovandes lugna andetag. Charlottes första impuls
hade varit att låtsa sova för att inte behöva tala med
Schagerström. Men då den första häpenheten hade lagt sig,
började tjuvpojklynnet vakna. Ett sådant utmärkt tillfälle!
Det fick man inte låta gå sig ur händerna. Hon skulle
kanske till och med på ett listigt sätt kunna förmå
Schagerström att avstå från sina äktenskapsplaner. Och kunde hon
driva litet gäck med honom på samma gång, så skulle det
visst inte skada.
Schagerström, som alltjämt befann sig i det djupaste
svårmod, ryckte till, då han hörde sig tilltalas av en röst
från motsatta vagnshörnet. Han kunde ingenting se av den,
som satt där. Det var nätt och jämnt, att han skymtade den
ljusa o valen av ett ansikte.
— Förlåt! Men jag tyckte, att postiljonen nämnde ordet
Schagerström. Kan det vara brukspatron Schagerström på
Stora Sjötorp, som jag har hört så mycket talas om?
Schagerström kände en lätt förargelse över att vara
igenkänd, men han kunde inte förneka faktum. Han lyfte på
hatten och mumlade några ord, som kunde betyda vad som
helst.
Rösten ur mörkret lät förnimma sig på nytt.
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
