Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diligensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DILIGENSEN
— Jag kan allt undra hur det skulle kännas att vara så
rik, sade den. Jag har aldrig förr varit i sällskap med någon,
som har ägt en hel miljon. Jag vet inte om det är rätt, att
jag sitter kvar på framsätet och låter brukspatron åka
baklänges. Jag byter så gärna.
Reskamraten talade med en ödmjuk och oljig röst, och
hon besvärades av ett lätt läspande. Om Schagerström hade
haft något umgänge med människorna i Korskyrka kyrkoby,
så skulle han genast ha vetat, att han hade organistens
hustru, fru Thea Sundler, framför sig. Som det nu var,
kunde han endast konstatera, att han nästan aldrig hade
hört en mer irriterande och otillförlitlig stämma.
— För all del, sade han, för all del! Sitt bara kvar!
— Ja, se jag är ju van vid att ha det släpigt och svårt,
jag, sade rösten. Mig gör det ingenting att sitta på en
föraktad plats. Men brukspatron är väl van att sitta pä en
förgylld stol och äta ur guldfat med guldgaffel.
— Jag ska säga min nådiga, sade Schagerström, som
började känna sig retad, att en god del av mitt liv har jag
sovit på halm och ätit med träsked ur tennskålar. Jag hade
en husbonde, som slet av mig så mycket hår, då han var
ond på mig, att jag gömde ihop det och gjorde mig en
kudde av det. Det var den enda mjuka sängdyna, som
bestods mig.
— Så romantiskt, så romantiskt! utropade den ödmjuka
rösten. Så vackert och romantiskt!
— Min nådiga får ursäkta, sade Schagerström. Det var
inte romantiskt alls, men det var nyttigt. Det hindrade mig
från att bli en sådan narr, som min nådiga anser mig vara.
— Ack, vad säger brukspatron? En narr! Skulle en
person i min ställning någonsin kunna betrakta en miljonär
som en narr? Men det är så intressant för mig att få veta
hur en så högt uppsatt person känner och tänker. Törs jag
möjligen fråga hur det kändes, då lyckan äntligen vände
sig? Var det inte... hur ska jag säga? Var det inte som
att komma till sjunde himlen?
— Till sjunde himlen! upprepade Schagerström. Jag
skulle ha skänkt bort alltsammans, om jag bara hade fått.
17. — Lagerlöf, Löwensk. ringen — Charl. Löivensk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
