- Project Runeberg -  Charlotte Löwensköld /
169

(1925) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lysning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LYSNING

hon i så fall stanna här i prostgården ända till
bröllopsdagen, utan alt någon skulle säga det minsta. Människorna
är sådana, brukspatron. De förolämpar inte gärna den, som
ska bli mäktig och rik.

— I så fall skulle jag vilja föreslå, att vi läte lysa för
oss i morgon dag, sade Schagerström.

— Det är mycket vackert tänkt av brukspatron, men det
är omöjligt. Charlotte är bortrest, och brukspatron har väl
inte nödiga papper med sig i bröstfickan.

— Papperen finns på Stora Sjötorp och kan hämtas. Och
som prosten vet, så har jag fröken Charlottes bestämda löfte.
Det är väl dessutom prosten, som är förmyndare och
giftoman.

— Nej, nej, brukspatron! Inte så brådstörtat, inte så
brådstörtat.

Gubben började tala om andra saker. Han visade
Schagerström några av sina mest sällsynta växtexemplar och
berättade var han hade lyckats finna dem. Medan han höll
på med detta, blev han livlig och vältalig. Man hade kunnat
tro, att han hade glömt alla sina bekymmer.

Men om en stund kom han tillbaka till det där förslaget
om lysningen.

— En lysning är ingen vigsel, sade han. Om Charlotte
blir missnöjd, så kan den ju få gå tillbaka.

— Det är bara fråga om en nödfallsåtgärd, sade
Schagerström, för att återställa det goda förhållandet inom
församlingen, och för att förtalet och smädelsen ska avstanna. Jag
ämnar visst inte släpa fröken Löwensköld till altaret mot
hennes vilja.

— Ja, vem vet? sade prosten, som kanske tänkte på ett
visst brev, vilket han hade läst olovandes. Charlotte är
ganska häftig av sig, ska jag säga brukspatron. Det vore
nog bäst för hennes egen skull också, om detta finge ett
slut. I längden kanske hon inte nöjde sig med att bara klippa
av ett par lockar.

De avhandlade saken ännu en lång stund. Ju mer de
resonerade om lysningen, desto mer övertygade blev de, att
den var den bästa möjliga utvägen ur svårigheterna.

169

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:33:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/charlowe/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free