- Project Runeberg -  Charlotte Löwensköld /
172

(1925) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lysning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD

man. Han skildrade äventyret med den misslyckade latinska
skrivningen, hemkomsten, då han hade förgått sig mot
modern, försoningen, samt slutligen hur allt detta hade lett
till att han hade gjort bekantskap med pietisten Pontus
Friman.

Han talade mycket stilla och blygsamt, ingen kunde tvivla
på sanningen av varje hans ord. Det var kanske mest
stämmans upprörda klang, som fängslade åhörarna. Redan
efter de första satserna satt alla stilla, med framsträckta
halsar och ögonen fästa på predikanten.

Och såsom alltid, då människa talar till människa fritt
och uppriktigt, drogs de till honom och gav honom från
den stunden en plats i sina hjärtan. De fattiga från
skogstorpen och de myndiga från bergsmansgårdarna förstod,
att han anförtrodde dem detta för att vinna deras tillit och
få deras tillbaka. De följde med såsom aldrig förr under
predikan, de rördes och fröjdades.

Han fortgick till att förtälja om sina första trevande
försök i Jesu efterföljelse, och han beskrev bröllopsfesten
i hemmet, då världens glädje hade bemäktigat sig honom
såsom ett rus och han hade deltagit i dansen.

— Efter den natten, sade han, rådde mörker i min själ
under många veckor. Jag kände, att jag hade förrått min
frälsare. Jag hade icke förmått strida och vaka med honom.
Jag var världens träl. Dess lockelser hade besegrat mig.
Himmelen skulle aldrig bli min arvedel.

Det fanns en del människor i kyrkan, som blev så rörda
över den ångest, som han skildrade för dem, att de började
gråta. Mannen på predikstolen hade dem helt och hållet
i sin makt. De kände och led och kämpade med honom.

— Min vän Friman, fortsatte han, försökte trösta och
hjälpa. Han sade mig, att i Kristi kärlek fanns räddning,
men jag kunde icke upphöja min själ till att älska min
frälsare. Jag dyrkade alla de skapade tingen mer än deras
skapare.

Då, mitt i min värsta nöd, fick jag en natt se Kristus. Jag
sov icke. Under dessa nätter och dagar fanns icke sömnen
till för mig. Men bilder, lika dem, som man ser i drömmen,

172

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:33:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/charlowe/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free