Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYSNING
for ofta förbi mina ögon. Jag visste, att de framkallades
av min stora trötthet, och jag fäste intet avseende vid dem.
Men med ens kom nu en bild, som var mycket tydlig och
klar och som inte förgick i ögonblicket, utan blev stående.
Jag såg en sjö med ett blått, skinande vatten och en stor
skara människor samlad på dess strand. Mitt i den stora
hopen satt en man med långt, lockigt hår och tunga,
sorgmodiga ögon och tycktes tala till dem, och så snart som jag
såg honom, visste jag, att det var Jesus.
Och se. en ung man trädde fram till Jesus, bugade sig
djupt för honom och gjorde honom en fråga.
Och jag kunde icke höra orden, men jag visste, att den
unge mannen var den rike ynglingen, om vilken det förtälj es
i evangeliet, och att han frågade mästaren vad han skulle
göra för att få evinnerligt liv.
Jag såg hur Jesus växlade några ord med honom, och
jag visste, att han sade till honom, att han skulle hålla de
tio Guds bud.
Den unge mannen bugade sig än en gång för mästaren
och log självbelåtet. Och då visste jag, att han svarade, att
allt detta hade han hållit alltifrån ungdomen.
Men Jesus gav honom en lång och prövande blick och
sade ännu några ord. Och även den gången visste jag vad
han sade.
"Vill du vara fullkomlig, så gäck bort och sälj det du
haver och giv de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen.
Och kom och följ mig!"
Då vände sig den unge mannen från Jesus och gick bort,
och jag visste, att han var bedrövad, därför att han hade
många ägodelar.
Men då den rike ynglingen gick sin väg, såg Jesus efter
honom med en lång blick.
Och i den blicken läste jag då ett sådant medlidande
och en sådan kärlek. Ack, mina åhörare, något så himmelskt
läste jag däri, att mitt hjärta började klappa av glädje, och
ljuset vände åter till min förmörkade själ. Jag sprang upp,
jag ville själv störta fram till honom och säga honom, att
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
