Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
nu älskade jag honom över allting. Nu var hela världen
mig likgiltig. Jag begärde endast att få följa honom.
Synen försvann, då jag rörde mig, men icke minnet därav,
mina vänner och åhörare, icke minnet.
Nästa dag gick jag till min vän, Pontus Friman, och
frågade honom vad han trodde att Kristus begärde av mig,
ty jag hade inga ägodelar att giva honom. Han sade då, att
Jesus visserligen önskade, att jag skulle offra honom all den
ära och utmärkelse, som jag komme att vinna med min
lärdom, och i stället bliva hans ringe och fattige tjänare.
Och sålunda kastade jag allt detta andra å sido och blev
präst för att kunna tala med människorna om Kristus och
hans kärlek.
Men I, mina åhörare, bedjen för mig, ty jag måste leva
i denna världen såsom I alla, och världen vill locka mig,
och jag bävar och fruktar, att den skall vända min håg från
Kristus och göra mig till en av de falska profeter.
Han knäppte sina händer i detsamma och tycktes med ens
se framför sig all frestelse och ångest, som väntade honom,
och tanken på hans svaghet kom honom att brista i gråt.
Rörelsen överväldigade honom till den grad, att han inte
mer kunde fortsätta. Han sade endast ett kort amen och
sjönk därpå ner i bön.
Också i kyrkan utbrast människorna i höga snyftningar.
Med en enda kort predikan hade Karl-Artur gjort sig till
alla dessa människors älskling. De hade velat bära honom
på sina händer, de hade velat i sin ordning offra sig för
honom, såsom han offrade sig för sin frälsare.
Men hur stark verkan det än utgick av hans ord, den
skulle dock inte ha blivit så utomordentlig, om inte strax
efteråt hade följt uppläsningen av lysningssedlarna.
Den unge prästen läste först upp några likgiltiga namn,
som ingen vidare tänkte på, men med ens såg man honom
blekna en smula och böja sig ner över papperet för att se
efter, att han inte hade misstagit sig. Därpå framsade han
lysningen med sänkt röst, liksom för att den inte skulle
höras.
— Ett kristeligt äkta förbund avkunnas i denna försam-
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
