Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fattigauktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FATTIGAUKTIONEN
Torpar-Matts-Elin och hennes syskon hade levat på tiggeri.
Vad annat skulle väl dessa utfattiga stackare ha kunnat ta
sig till? Men nu hade människorna börjat tröttna på denna
stora skara av hungriga munnar, som drog från gård till
gård, och de styrande i socknen hade beslutat, att barnen
skulle ackorderas bort åt olika håll. Man hade utlyst ett
slags auktion, där de, som ville överta ett eller flera av
barnen, fick göra sina anbud.
— Hennes nåd vet nog hur det går till, hade flickan sagt.
Man söker bara finna ut vem som med minsta möjliga
kostnad för socknen vill överta ungarna. Inte är det någon,
som tänker på att de ska få ordentlig vård och uppfostran.
Den stackars tösen, som hittills hade burit ansyaret för
syskonskaran, hade varit utom sig av förskräckelse. Hon
hade sagt, att de, som ropade in barn på sådana där
auktioner, var fattiga torpare, som behövde billiga vallare
åt sina får och getter eller billig hjälp i hushållet åt en
utsliten hustru. Hennes små syskon skulle få släpa och
arbeta likaså mycket som riktigt tjänstefolk, ingen sparade
sådana där auktionsbarn. De måste göra skäl för den mat,
som bestods dem. En av syskonen, den minsta, var inte mer
än tre år, så att hon kunde ju varken gå vall eller hjälpa
till i hushållet. Hon skulle väl få svälta ihjäl, hon, som
inte kunde göra nytta för sig.
Allra mest hade Elin beklagat sig över att syskonen skulle
spridas åt så många olika håll. Nu var det en sådan
sammanhållning och kärlek mellan dem, men om några år skulle de
inte känna igen varken henne eller varandra. Och vem skulle
hädanefter lära dem ärlighet och sanningskärlek, som hon iu
ändå hade försökt att inplanta hos dem?
Den nådiga frun på Holma hade känt sig mycket rörd
över den fattiga flickans klagan, men hon hade inte ansett
sig i stånd att hjälpa. Det fanns alltför gott om barnungar
på bruksbackarna omkring Holma, som det ålåg henne att
ta vård om. Men hon hade dock skickat ett par av döttrarna
till fattigauktionen, som skulle försiggå i sockenstugan
längre fram på förmiddagen, för att hon skulle få veta vem
som ropade in de små stackarna.
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
