Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Triumfen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRIUMFEN
TRIUMFEN.
Ett par dagar efteråt kom prostinnan Forsius en förmiddag
in till mannen, där han satt vid sitt skrivbord.
— Gör dig något ärende, gubben min, och gå in i
matsalen, om du vill se något vackert!
Gubben reste sig genast. Han gick in i matsalen och såg
där Charlotte, som satt borta vid ett av fönsterborden med
ett broderi i handen.
Hon arbetade inte, utan satt med händerna i skötet och
stirrade neråt flygeln, där Karl-Artur hade sin bostad. En
jämn ström av besökande vandrade denna dag från grinden
fram emot flygeln, och det var dessa hon betraktade.
Prosten hade en stund letat efter sina glasögon, som han
hade i gott förvar inne i sitt eget rum. Under tiden tittade
han på Charlotte, som med ett milt leende följde allt, som
skedde där borta åt flygelhållet. En svag rodnad färgade
kinderna, och ögonen lyste av en stilla hänförelse. Hon var
verkligen vacker att se på.
Då hon märkte prostens närvaro i rummet, sade hon ett
par ord.
— Folk går ut och in hos Karl-Artur hela dagen.
— Ja, sade gubben torrt. De lämnar honom inte i fred
ett ögonblick. Jag får snart börja på att föra mina journaler
sj älv.
— Hon, som gick in just nu, var en dotter till Aron
Månsson. Hon hade en smörbytta i handen.
— Det ska vara en hjälp till de många barnen, förstår
jag.
— Alla människor älskar honom, sade Charlotte. Jag
visste ju, att en gång måste det komma.
— Å ja, när man är ung och vacker, sade gubben, så är
det inte så svårt att narra gummorna att gråta i såtals.
Charlotte lät inte störa sig i sin beundran.
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
