Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Triumfen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
— Jag såg nyss, att en av smederna från Holma kom och
sökte honom. Onkel vet, en av de där läsarna, som aldrig
går i kyrkan och inte vill höra någon av de vanliga prästerna.
— Vad du säger! utbrast gubben, som verkligen blev
intresserad. Har han kunnat röra de där malmblocken?
Sannerligen, min flicka, tror jag inte, att det kan bli något
av honom.
— Jag tänker på överstinnan, sade Charlotte. Vad hon
skulle vara lycklig, om hon såge detta!
— Vet just inte om det var en sådan här sorts framgång,
som hon drömde om för sonens räkning.
— Han gör folk bättre. Jag ser, att somliga, som kommer
ut från honom, gråter och torkar sig i ögonen. Marie-Louises
man har också varit där. Tänk, om Karl-Artur kunde hjälpa
honom! Vore det inte bra vackert?
— Jo visst, min flicka. Och det bästa av alltsammans
är, att du tycker om att sitta här och se på folket.
— Jag sitter och tänker ut vad de kan vilja tala med
honom om, och jag tycker mig höra vad han säger till dem.
— Ja, ja, det gör du rätt i. Men vet du vad? Jag måtte
visst ha glasögonen inne hos mig.
— Om inte detta hade kommit, så hade allting varit så
obegripligt, sade Charlotte. Då hade jag inte fått någon
lön för att jag sökte skydda honom. Men nu förstår jag
meningen.
Gubben skyndade sig ut. Flickan höll på att narra honom
att gråta.
— Vad i Herrans namn ska vi ta oss till med henne?
mumlade han. Hon måtte väl aldrig vara på väg att mista
förståndet.
Men om Charlotte njöt av Karl-Arturs triumf redan under
vardagarna, hur mycket mer skäl till glädje fick hon inte,
då söndagen kom!
Det var ett myller av folk på vägarna alldeles som vid
ett kungabesök. Åkande och gående färdades fram i en
oavbruten ström. Det var klart, att ryktet om den unge
prästens nya predikometod, om hans fromhet och kraft hade
spritt sig över hela socknen.
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
