- Project Runeberg -  Charlotte Löwensköld /
187

(1925) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Triumfen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRIUMFEN

intrycket. Det var inte heller uppläsningen av
lysnings-sedlarna. Läsningen av den, som rörde Charlotte, följdes
med ett djupt ogillande, men man hade ju vetat på förhand,
att den skulle komma. Nej, det var något, som hände efter
gudstjänsten.

Charlotte hade försökt att lämna kyrkan genast efter
predikans slut, men så full med folk, som den var, hade
detta inte lyckats henne, utan hon hade måst stanna under
hela altartjänsten. Då folket sedan så småningom begav sig
mot utgången, ville hon åter skynda sig att komma före
de andra, men förgäves. Ingen vek undan för henne. Man
sade ingenting till henne, men man visade henne ingen
hänsyn.

Hon kände med ens, att hon omgavs av fiender. Flera av
hennes bekanta drog sig undan ifrån henne, då hon närmade
sig dem. En enda kom fram till henne. Det var hennes
tappra syster, doktorinnan Romelius.

Då de två äntligen hade kommit ut genom kyrkdörren,
hade de ett ögonblick blivit stående.

De såg, att på grusgången framför kyrkan hade flera av
socknens unga herrar samlat sig. De höll i händerna buketter
av tistlar, av gula löv och av torrt gräs, som de i all hast
hade samlat utanför kyrkogårdsmuren. Meningen var
tydligen att överlämna detta till Charlotte såsom
lysningsgratulation. Den långe kapten Hammarberg stod något
framför de andra. Han ansågs vara socknens kvickaste och
elakaste man, och han harsklade sig nu för att framsäga
en passande lyckönskan.

Kyrkfolket hade slagit en tät ring omkring de unga
herrarna. Man gladde sig att få höra den imga flickan,
som hade svikit sin älskade för gods och guld, smädas och
förlöjligas. Man smålog på förhand. Hammarberg skulle
nog inte skona henne.

Det såg ut, som om doktorinnan hade blivit ängslig. Hon
ville dra systern med sig tillbaka in i kyrkan, men denna
sade nej.

— Det betyder ingenting, sade hon. Ingenting betyder
något numera.

187

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:33:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/charlowe/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free