- Project Runeberg -  Charlotte Löwensköld /
191

(1925) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strafftal till kärleksguden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STRAFFTAL TILL KÄRLEKSGUDEN

huvudet, hon reste på sin krökta rygg och återtog sin vanliga
raka och spänstiga hållning.

"Det är Thea Sundler, som är skuld till hela olyckan",
tänkte hon. "Men henne ska jag väl kunna komma till rätta
med."

Hon kände sig som en sjukling, som äntligen har funnit
ut vad det är för en sjukdom han lider av och är förvissad
om att kunna finna bot för den. Hon fylldes med nytt hopp,
ny tillförsikt.

— Och jag, som trodde, att det var den där olycksaliga
ringen, som var ute och spökade igen! mumlade hon.

Hon tyckte sig en gång ha hört sin far berätta, att ett
löfte, som Löwensköldarna skulle ha gett Malvina Spaak,
Thea Sundlers mor, inte hade blivit hållet och att
fördenskull en svår straffdom var dem förutsagd. Det var för att
få reda på hur härmed förhöll sig, som hon var på väg
till sin syster. Ända till detta ögonblick hade hon i allt,
som hade övergått henne de senaste veckorna, funnit något
oemotståndligt, något ödesbundet, som hon inte kunde hejda
eller avstyra. Men var det endast detta, att Thea älskade
Karl-Artur, som vållade alla olyckorna, då kunde hon själv
finna hjälp för dem.

Helt plötsligt övergav hon sin avsikt att uppsöka systern
och vände om hem. Nej, detta passade henne inte. Hon ville
inte tro, att det fanns någon gammal straffdom att kämpa
emot. Hon ville lita på eget förstånd, egen kraft och
uppfinningsförmåga utan att ha något sådant där obegripligt
otyg att tänka på.

Då hon på kvällen klädde av sig inne i sitt rum, stod hon
länge och betraktade en liten amorin av porslin, som hade
sin plats på hennes sekretär.

— Det är alltså henne, som du har skyddat hela denna
tid, sade hon till den lilla figuren. Du har hållit din hand
över henne och inte över mig. För hennes skull, därför att
hon älskade Karl-Artur, var det, som Schagerström måste
fria till mig och som allt detta andra måste hända.

För hennes skull var det, som Karl-Artur och jag måste
bli oense, för hennes skull måste Karl-Artur fria till dal-

191

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:33:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/charlowe/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free