Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domprostinnans begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
skriva, och hon blev ganska tillbakastött, då hon ett par
gånger överraskade henne bolmande på en liten järnpipa,
men på det hela taget stördes inte det goda förhållandet.
Vad som också roade, var, att kullan begagnade en mängd
ord och uttryck, som mamsell Ekenstedt inte kunde tyda.
Sålunda hände det en gång, då hon hade tagit sin nya vän
med in i våningen för att visa henne de många vackra saker,
som prydde hemmet, att den stackars kullan inte hade
kunnat uttrycka sin beundran annorlunda än genom att säga:
"Det var grovt." Mamsell Ekenstedt hade häröver känt sig
ganska stött, ända tills hon under mycken munterhet hade
kommit underfund med att ordet grovt i en dalkullas mun
betecknar något mycket vackert och storartat.
Överstinnan själv uppsökte sällan den flitiga
hårarbe-terskan. Det förefaller, som om hon hade valt att genom
sin dotters förmedling intränga i hennes karaktär,
begåvning och vanor för att sålunda utröna om hon kunde tänkas
lämplig som hustru åt hennes son. Ty att överstinnan från
första ögonblicket hade gissat, att det var just denna unga
kvinna, som var hennes sons nya fästmö, därpå behövde
ingen tvivla, som hade något begrepp om hennes
genomskådande skarpsinne.
Emellertid avkortades dalkullans vistelse i det
Eken-stedtska huset genom en sorglig händelse. Överstens syster,
fru Elise Sjöborg, som var änka efter domprosten Sjöborg
och alltsedan mannens frånfälle hade bott i sin brors hus,
fick ett slaganfall och avled efter ett par timmar. Man måste
göra förberedelser för en anständig begravning, alla
utrymmen togs i anspråk av sömmerskor, bakerskor och av
tapetserare, som skulle draga rummen i svart. Dalkullan blev
omedelbart avskedad.
Hon kallades in på överstens expedition för att få sin
betalning, och husfolket lade märke till att samtalet inne på
kontoret räckte ovanligt länge och att kullans ögon var
röda av gråt, då hon kom ut därifrån. Den godhjärtade
hushållerskan trodde, att hon var sorgsen över att behöva
i förtid lämna detta hus, där man hade bevisat henne
mycken vänlighet, och som ett slags ersättning inbjöd hon
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
