Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domprostinnans begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOMPROSTINNANS BEGRAVNING
henne att titta in i köket på själva begravningsdagen för att
få smaka på de godbitar, som då torde komma att vankas.
Begravningen var utsatt till torsdagen den trettonde
augusti. Husets son, magister Karl-Artur Ekenstedt, var
naturligtvis hemkallad och anlände redan på
onsdagskvällen. Han mottogs med stor glädje, och tiden till liggdags
användes till att ge föräldrar och syster en föreställning om
den kärlek, varmed han numera omfattades av sina
församlingsbor. Det var ingalunda lätt att förmå den
blygsamme unge prästen att berätta om sina triumfer, men
överstinnan, som var något inne i saken genom brev från
Charlotte Löwensköld, hade genom sina frågor lockat och
tvingat honom att skildra de många bevis på tacksamhet
och kärlek, som han fick mottaga, och man kan nog tänka
sig, alt hon därvid erfor den renaste modersglädje.
Att man vid detta tillfälle alls inte kom att omnämna
den fattiga arbeterskan, som under ett par dagar hade
vistats i huset, var ju ganska naturligt. Nästa morgon ägnade
man sig helt och hållet åt förberedelser till begravningen,
och Karl-Artur fick inte då heller någon underrättelse om
den vackra dalkullans besök i hans hem.
Överste Ekenstedt hade önskat, att hans syster med all
heder skulle komma i jorden. Man hade inbjudit till
begravningen både biskop och landshövding jämte så många av
stadens bästa familjer, som hade haft någon beröring med
salig domprostinnan. Bland gästerna befann sig också
brukspatron Schagerström på Stora Sjötorp. Han hade inbjudits
såsom varande genom sin avlidna hustru besläktad med salig
domprosten, och som han kände sig tilltalad av denna
uppmärksamhet från personer, som hade skäl att känna ovilja
mot honom, hade han tacksamt antagit bjudningen.
Efter att gamla fru Sjöborg under psalmsång hade burits
från gården och, ledsagad av en lång procession, blivit
nedsatt i graven, återvände man till sorgehuset, där en stor
begravningsmiddag väntade. Att den blev både lång orh
ståtlig, säger sig självt, och likaledes är det nästan onödigt
att omnämna, att den högtidlighet och det allvar, som är
passande för en begravning, noga iakttogs.
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
