Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domprostinnans begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
Såsom varande i släkt med den avlidna, blev
Schager-ström vid bordet placerad i närheten av värdinnan och kom
sålunda i tillfälle att se och tala med detta utomordentliga
fruntimmer, som han aldrig förr hade råkat. Hon gjorde
denna dag i sin djupa sorgdräkt ett mycket poetiskt intryck,
och fastän det kvicka skämt och den spelande munterhet,
varför hon brukade berömmas, inte nu kunde komma till
någon användning, så fann han hennes konversation
synnerligen väckande och underhållande. Han tvekade inte ett
ögonblick att låta sig spännas för denna tjuserskas
triumfvagn och var glad att i sin ordning kunna bereda henne ett
litet nöje genom att för henne skildra hennes sons predikan
näst sista söndagen och den verkan den hade på åhörarna.
Vid bordet reste sig unge Ekenstedt och höll över den
döda ett tal, som av alla närvarande mottogs med den största
beundran. Man förvånade sig över det enkla och dock så
fängslande och spirituella uttryckssättet liksom över den
åskådlighet, varpå han framställde den bortgångna, som
tycktes ha varit mycket fästad vid honom. Schagerströms
och säkert många av de övriga gästernas uppmärksamhet
drogs dock stundtals från talaren för att ägnas hans mor,
som satt försjunken i tillbedjan och hänförelse. Han hörde
av en bordsgranne, att överstinnan skulle vara en femtiosex
eller femtiosju år gammal, och fastän hennes ansikte inte
precis förnekade hennes år, tvivlade han på att någon ung
skönhet hade att förfoga över sådana talande ögon och ett
så fängslande leende.
Allt avlöpte sålunda på bästa sätt, men då gästerna hade
stigit upp från bordet och kaffet skulle bjudas, inträffade
i köket en liten malör. Husjungfrun, som skulle bära
omkring den tunga brickan med kaffekopparna, råkade slå
sönder ett glas och skar sig på en skärva, så att blod började
rinna. Ingen förstod sig på att i hastigheten hejda blodflödet,
och så liten skadan än var, kunde hon inte bära brickan,
då blod oupphörligen droppade från handen.
När man nu såg sig om efter en ställföreträderska till
husjungfrun, nekade alla de andra uppasserskorna att bära
den tunga brickan. I sin nöd vände sig då hushållerskan
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
