Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domprostinnans begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
efter honom. Säg honom, att överstinnan är farligt sjuk och
längtar efter honom!
— Ska ske, översten.
Därmed var kalfaktorn borta, och översten började åter
samtalet med Schagerström.
— Så snart som vi hade kommit underfund med rätta
förhållandet, sade han, tänkte vi på att åstadkomma en
försoning mellan de unga, men härför måste vi i första rummet
avlägsna dalkullan och sedan .. .
Han avbröt sig, rädd, att han hade sagt något ohövligt.
— Jag uttrycker mig visst mycket illa, brukspatron. Det
var min hustru, som skulle ha talat med brukspatron. Hon
skulle ha gjort det på det rätta sättet.
Schagerström skyndade sig att lugna hans oro.
— Herr översten uttrycker sig alldeles tillräckligt väl,
sade han. Och jag vill genast upplysa, att vad mig beträffar,
så är jag redan avlägsnad. Fröken Löwensköld har mitt
löfte att inställa lysningen, när hon så behagar.
Översten reste sig, tog Schagerströms hand, tryckte den
varmt och utgöt sig i tacksägelser.
— Detta ska glädja Beate, sade han. Det var den bästa
nyhet hon kunde få höra.
Schagerström hann inte att svara något på detta, ty fru
Eva Arcker kom på nytt in i rummet.
— Söta far, jag vet inte vad jag ska göra. Karl-Artur
har varit hemma, men han kom inte in till söta mor.
Hon berättade, att hon hade stått vid fönstret i
sängkammarn och sett Karl-Artur komma nere på gatan.
— Nu ser jag Karl-Artur, hade hon ropat till
överstinnan. Han är nog orolig för söta mor. Han nästan springer.
Under de närmaste minuterna hade hon väntat, att brodern
skulle visa sig i sjukrummet, men plötsligen hade Jaquette,
som ännu stod kvar vid fönstret, ropat till:
— Du min Skapare! Nu springer Karl-Artur ut i staden
igen. Han har bara varit hemma och bytt kläder,
Överstinnan hade satt sig upp i bädden med detsamma.
— Nej, nej, söta mor! Ligg mans stilla, som doktorn sagt!
hade fru Eva varnat. Nog ska jag skaffa Karl-Artur tillbaka.
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
