Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domprostinnans begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOMPROSTINNANS BEGRAVNING
gå upp på sitt rum utan att väcka någon. Han hade hunnit
uppför halva trappan, men där hade han hejdats av det
tillströmmande husfolket.
Då Schagerström inträdde, såg han hur de två systrarna
hade gripit broderns händer för att släpa honom med sig.
— Kom med in till söta mor! Du vet inte hur hon har
väntat på dig.
— Är det skick och fason, att du springer ute i staden
och inte frågar efter din mor, fastän du vet, att hon är sjuk?
röt översten.
Karl-Artur stod kvar i trappan. Hans ansikte var som
hugget i sten. Han visade varken förlägenhet eller ånger.
— Önskar pappa, att jag ska gå in till mamma nu genast?
frågade han. Vore det inte bättre att vänta till i morron?
— Visst tusan ska du gå in till henne. Hon har fått feber
nu, därför att hon har legat och väntat på dig.
— Förlåt, pappa, men felet är inte mitt.
Det märktes hos sonen något rent av fientligt. Översten
ville tydligen inte framkalla något vredesutbrott. Han sade
vänligt och övertalande:
— Visa bara, att du är hemma! Gå in och kyss henne,
och i morron är allt bra.
— Jag kan inte kyssa henne, sade sonen.
— Förbaskade pojke! började översten, men i nästa
ögonblick lade han band på sig. Säg ut vad du menar! Fast
vänta litet! Kom med hit in till mig!
Han drog honom med sig in på sitt kontor och stängde
dörren mittför hela skaran av nyfikna lyssnare.
Strax därpå kom han ut igen och gick fram till
Schagerström.
— Det vore mig kärt, om brukspatron ville närvara vid
samtalet, sade han.
Schagerström följde honom genast, och åter stängdes
dörren. Översten tog plats på en stol mittför skrivbordet.
— Säg nu fort vad det är åt dig!
— Eftersom pappa säger, att mamma har feber, så måste
jag väl avlägga min förklaring inför pappa, fastän jag
mycket väl förstår, att hon är den egentliga anstifterskan.
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
