- Project Runeberg -  Charlotte Löwensköld /
209

(1925) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domprostinnans begravning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DOMPROSTINNANS BEGRAVNING

— Nå ja, sade han, Beate tyckte synd om dig, därför att
Charlotte skulle ha spelat dig ett fult spratt, och hon ville
inte gräla på dig för den nya förlovningen. Men naturligtvis
förstod både hon och jag genast, att du hade hoppat i galen
tunna. Vi tänkte, att saken skulle få ha sin gång någon tid,
men så kom ju den gudasända hit rätt i gapet på oss syndare.
Beate engagerade henne för att få liten reda på hurudan
hon var. Ja, bevars, präktig människa på många sätt, men
hon kan varken läsa eller skriva, dessutom röker hon pipa,
och vad renlighet beträffar... Ja, min gosse, vi sökte ställa
på bästa sätt, och du skulle ha blivit nöjd med alltsammans,
om du bara hade fått tid på dig, så att du hade hunnit
komma till förnuft. Det som fördärvade hela historien, det
var, att den välsignade människan skulle komma in med
kaffebrickan.

— Ser inte min far vad detta var?

— Sannerligen jag kan se annat, än att det var en
förbaskad otur.

— Jag ser däri Guds finger. Denna kvinna är av Gud
utsedd till min maka, därför sände han henne på nytt i min
väg. Och än mer. Jag ser hans rättvisa straff. Då jag bad
biskopen välsigna vår förening, skyndade min mor fram
för att hindra detta. Min mor sa till sig själv, att om hon
låtsade snava, falla, så skulle detta vara det bästa avbrottet.
Men manövern lyckades alltför väl. Gud ingrep.

Nu övergavs fadern av sin förra kallblodighet.

— Hut, pojke! Hur vågar du anklaga din mor för en
sådan bakslughet?

— Förlåt, min far, men jag har haft tillfälle att se prov
på kvinnlig falskhet på sista tiden. Min mor och Charlotte,
dessa båda har gett mitt hjärta en läxa, som det inte snart
glömmer.

Översten satt ett par ögonblick och trummade på
bordskivan.

— Det var bra, att du nämnde Charlottes falskhet, sade
han. Jag hade just ämnat tala med dig om den. Du ska
aldrig kunna inbilla mig, att Charlotte har övergivit dig för
att få en rik man. Hon tycker mer om dig än om alla

20. — Lagerlöf, Löwensk. ringen — Charl. Löwensk. 209

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:33:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/charlowe/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free