Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domprostinnans begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWENSKÖLD
världens rikedomar. Jag tror, att alltihop är ditt fel, men
att hon har tagit på sig skulden, för att inte vi, dina
föräldrar, skulle bli onda på dig och för att du skulle undgå
andra människors tadel. Vad säger du om den saken?
— Hon har låtit lysa för sig.
— Tänk efter, Karl-Artur! sade översten. Stryk ut ur
dina tankar allt det där, som du har inbillat dig om
Charlottes dålighet! Kan du inte tänka dig, att hon anklagade
sig själv för att hjälpa dig? Hon lät hela världen tro, att
förlovningen bröts på hennes tillskyndan, men tänk efter,
rannsaka ditt samvete! Var det inte du, som gjorde
brytningen ?
Karl-Artur stod en stund tyst. Han tycktes verkligen lyda
sin far och pröva sina minnen. Helt hastigt vände han sig
till Schagerström.
— Hur kom det sig, att brukspatron skickade den där
blombuketten? Hade brukspatron under
måndagseftermiddagen fått något bud från Charlotte? Vad hade prosten för
ett ärende till brukspatron?
— Blombuketten skickade jag som ett bevis på min
högaktning, svarade Schagerström. Jag erhöll inget budskap
från fröken Löwensköld under måndagen. Prosten hade
inget annat ärende än att återgälda min gårdagsvisit.
Karl-Artur försjönk återigen i djupa tankar.
— I så fall, sade han till sist, låter det tänka sig, att
min far har rätt.
Båda hans åhörare drog en suck av lättnad. Detta var ett
vackert erkännande av ett begånget misstag. Ingen obetydlig
människa skulle ha bekvämat sig till något dylikt.
— Men i så fall... sade översten. Ja, du måste först och
främst veta, att brukspatron Schagerström har lovat att
avstå från alla anspråk ...
Karl-Artur föll honom i talet.
— Brukspatron Schagerström behöver inte göra någon
uppoffring för min skull. Jag ber min far förstå, att jag aldrig
kommer att återknyta med Charlotte. Jag älskar en annan.
Översten slog knytnäven i bordet.
— Med dig kommer man ingen vart. Du anser då inte,
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
