Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domprostinnans begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
— Gå och lägg dig! sade den gamle. Sov på saken!
— Skjutsen är beställd till klockan fyra, och dit har vi
endast en kvart.
— Skjutsen, sade översten, kan komma tillbaka klockan
tio. Gör, som jag säger! Sov på saken!
Karl-Artur visade för första gången en lätt tvekan.
— Om min far och min mor vill ändra sitt världsliga
leverne, om de vill leva som folk av ringa stånd, om mina
systrar vill tjäna de fattiga och sjuka...
— Kom inte med några otidigheter!
— De där otidigheterna är Guds ord.
— Prat!
Karl-Artur sträckte upp armarna mot höjden som en
predikant på sin predikstol.
— Så förlåt mig då, min Gud, att jag förkastar dessa
mina köttsliga föräldrar! Låt intet, som är deras, varken
deras omsorger eller deras kärlek eller deras egendomar
eller deras pengar, komma vid mig! Hjälp mig, så att jag
blir skild från dessa syndens människor och får leva i din
frihet!
Översten hade hört på utan att göra en rörelse.
— Den Gud, som du tror på, är en obarmhärtig Gud,
sade han, och han ska säkert uppfylla din bön. Och var
du viss, att när du en gång står tiggande och bedjande
utanför min dörr, då ska jag också minnas den.
Detta var det sista, som blev talat mellan far och son.
Karl-Artur gick ganska stilla ut ur rummet, och översten
blev ensam med Schagerström.
Den gamle mannen satt några sekunder med huvudet lutat
i händerna. Men om en stund vände han sig till
Schagerström med en anhållan, att denne skulle för Charlotte
redogöra för allt, som hade skett.
— Jag förmår inte skriva om det, sade han. Säg
Charlotte alltsammans, brukspatron, alltsammans! Jag vill, att
hon ska veta, att vi sökte hjälpa henne, fastän vi ömkligen
misslyckades. Och säg henne också detta, att nu finns det
ingen annan människa i världen än just hon, som kan. hjälpa
min stackars hustru och min stackars son!
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
