Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lördagen: morgon och förmiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
småsaker, utan låt oss tänka på den stackars tant Ekenstedt!
Får jag tala öppet med Charlotte?
— Det är därför jag är hitkommen, kära Thea, sade
Charlotte med sin mildaste röst.
Ingen av dem höjde stämman, de snarare sänkte den. De
satt helt stilla, smuttade på hallonsaft och knaprade på
kakor. Men händerna skälvde på dem båda, liksom på ivriga
schackspelare, då de nalkas slutet av ett långvarigt parti.
— Jag vill då uppriktigt säga Charlotte, att jag tror, att
Karl-Artur är litet rädd för sin mor. Inte så mycket för
henne själv kanske, hon sitter ju i Karlstad och har inte
ofta tillfälle att inverka på honom, men han har märkt, att
hon arbetar på att återförena honom med Charlotte. Och
förlåt, att jag säger det, men det är detta, som han fruktar
mer än något annat.
Charlotte smålog litet. "Åhå", tänkte hon. "Ska vi ta det
på det viset? Thea är verkligen inte dum."
— Du tror alltså, Thea, sade hon, att du skulle kunna
övertala Karl-Artur att fara till Karlstad och försona sig
med sin mor, ifall du kunde övertyga honom om att detta
inte skulle medföra några konsekvenser visavi mig?
Fru Sundler höjde på axlarna.
— Jag uttrycker bara en förmodan, sade hon. Han
kanske också är litet rädd för sin egen svaghet. Charlottes
person har naturligtvis något mycket tilldragande för honom.
Jag vet egentligen inte hur en ung man skulle vara i stånd
att motstå den, som är så vacker som Charlotte.
— Du menar alltså ...
— Ack, Charlotte, det är så svårt att säga. Men jag tror,
att om Karl-Artur hade något säkert att hålla sig till ...
— Du vill säga, att om det i morron lyste för tredje gången
för mig och Schagerström, då skulle han känna sig trygg.
— Det vore naturligtvis en god sak ... Men, Charlotte, en
lysning är dock något, som kan gå tillbaka. Det kunde ju
komma att dröja med bröllopet. Charlotte bleve möjligen
boende kvar i prostgården år efter år.
Charlotte satte litet hastigt ner saftglaset på brickan. Då
hon hade gått hemifrån, hade hon vetat, att hon skulle få
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
