Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lördagen: morgon och förmiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖRDAGEN: MORGON OCH FÖRMIDDAG
betala ett högt pris, för att Thea skulle tillåta Karl-Artur
att resa till sin mor. Men hon hade trott, att det skulle räcka
med lysningen.
— Jag tänker mig saken så, sade fru Sundler, som nu
talade med en nära nog viskande röst, att om Charlotte
ginge direkt hem och skreve en liten biljett till
Schager-ström, med förfrågan om han ville komma till prostgården
i morgon och låta viga sig vid Charlotte strax efter
gudstjänstens slut, så skulle ...
— Det är omöjligt!
Det kom som ett förtvivlat rop om försköning. Det var
det enda yttrande under hela samtalet, som förrådde den
unga flickans lidande.
Fru Sundler fortfor utan att på minsta vis fästa sig vid
motpartens klagan.
— Jag vet inte vad som kan ställa sig omöjligt för
Charlotte. Jag säger bara, att om Charlotte skreve en sådan
biljett, och om den med ett säkert bud skickades till Stora
Sjötorp, kunde svaret vara här om en fem, sex timmar. Om
då detta bleve tillfredsställande, så skulle jag göra allt, som
står i min förmåga, för att övertala Karl-Artur att resa.
— Men om du misslyckas?
— Jag är varmt fästad vid tant Ekenstedt, Charlotte. Jag
är verkligen mycket bedrövad för hennes skull. Om jag
endast kan lugna Karl-Arturs farhågor i det avseende, som
jag nämnde, så tror jag inte, att jag ska misslyckas. Jag
är övertygad om att Karl-Artur kommer att resa i morron,
så snart som han har slutat i kyrkan. Innan vigseln äger
rum, ska Charlotte få veta, att han är rest.
Det var en klart och noggrant genomtänkt plan utan
brister och luckor. Charlotte satt och såg ner. Kunde hon
detta? Det skulle bli att leva ett helt liv med en man, som
hon inte älskade. Kunde hon?
Jo, naturligtvis kunde hon. Hennes hand famlade över
brevet, som låg i klänningsfickan. Naturligtvis kunde hon.
Hon tömde saftglaset i ett drag för att få strupen klarr
— Jag ska låta dig veta vad Schagerström svarar, så snart
som det blir mig möjligt, sade hon och reste sig för att gå.
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
