Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lördagen: eftermiddag och kväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖRDAGEN: EFTERMIDDAG OCH KVÄLL
— Nej, vet du vad! Det där får du tala om för oss en
annan gång. Gå du opp tiil dig och vila en stund! Du ser
ut som en hamn.
Hon följde med henne upp på hennes kammare, tvang
henne att sträcka ut sig på en soffa och bredde en schal
över henne.
— Var nu inte ängrslig, sade hon, utan sov, så länge du
kan! Jag ska väcka dig, när det lider mot middag.
I Charlottes huvud fortfor tankarna en stund att virvla
runt med ännu större fart och med ännu större plåga än
någonsin, men så småningom lade de sig till ro. De tycktes
äntligen ha förstått, att det inte var något mer att bråka
om, att allt var avgjort utan någon möjlighet till ändring.
Och rätt som det var, somnade verkligen den stackars flickan
ifrån alltsammans.
Hon sov i flera timmar. Prostinnan tittade in, som hon
hade lovat, då middagen var serverad, men då hon fann
henne sovande, lät hon henne ligga ostörd. Hon blev inte
väckt, förrän kusken vände tillbaka från Stora Sjötorp med
Schagerströms svar.
Charlotte öppnade det och fann, att Schagerström hade
svarat med en enda rad.
"Er ödmjuke tjenare skall ha äran infinna sig."
Den lilla brevlappen sändes genast till fru Sundler, och
för andra gången började Charlotte berätta sina öden för
prosten och prostinnan, men hon blev på nytt avbruten.
Det kom bud från hennes syster, doktorinnan Romelius, att
Charlotte skulle komma till henne. Hon hade på
förmiddagen fått en häftig blodstörtning.
— Det händer då intet annat än olyckor nuförtiden, sade
prostinnan. Hon har naturligtvis lungsot. Det har hon sett
ut för länge. Naturligtvis måste du gå till henne, mitt lilla
hjärteräss. Måtte det bara inte bli för mycket för dig!
— Visst inte, visst inte, sade Charlotte, som skyndsamt
gjorde sig i ordning att gå fram till kyrkbyn för andra
gången denna dag.
Hon fann systern sittande i sitt förmak i en länstol med
ett högt ryggstöd och med alla barnen omkring sig. Två av
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
